Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Jag fann Honom ej i det religiösa uppvaknandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<b<V</b>.
Jag fann Honom ej i det religiösa uppvaknandet.
1. En flyktig jämförelse mellan den första församlingen och
våra dagars kristenhet kan vara nog att låta oss känna, hur
långt vi glidit tillbaka. Den av sanning och frid omstrålade
gränslinje, som skilde de första kristna från världen, har
blivit nedtrampad av en förvärldsligad kristenhet, och det
är numera svårt att finna den. Förslöade och oskickliga att
pröva Herrens fullkomliga vilja, fråga vi: Huru nära kunna
vi gå de dolda djupen? Huru mycket penningar få vi samla?
Huru mycket få vi deltaga med i världens seder och bruk?
DyIika frågor förekornmo icke den första tiden. Församlingen
visste, att hon var avskild från världen för att leva med
Gud.
2. Lång och ödesdiger har den natt varit, som vaggat
kristenheten till sömn. Och den ödsliga tystnaden har
avbrutits då och då av ett väckelserop eller en reformators
larmklocka. Men blott några få hava stått upp till kamp emot
nattens faror. De övriga hava, som den late, vänt sig om
för att somna på den andra sidan! Med gripande ömhet förnyar
Herren sitt rop till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
