Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En furstlig karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är kungsvägen för Abrahams son. En ödmjuk
ande är alltid segerrik.
Det är en stilla, undergiven ande, som kan
emottaga sitt arv i Gud, men icke den som, på
grund av hans löften, är anspråksfull. Utan
gudomlig natur kan icke löftenas fullhet emottagas,
ty själen måste hava Andens sinne för att känna
Anden. Det är förgäves att två sina händer i
oskuld, så länge det sticker i våra njurar (2 Petr.
1:4; Ps. 73).
Men låtom oss återvända till
karaktärsbilden. Jakob lyckades genom ihärdigt arbete
förkovra sig, men var, det oaktat, sällan lycklig.
Abraham däremot, som var höjd över all jordisk
ävlan, hade ingen omsorg och tog aldrig lön
av någon människa. Och ändå blev han rik.
Nästan överallt var Jakob utsatt för sådana
personer, som ville bedraga honom, och var ofta
nedtryckt av sorger och slitningar i hemmet. Så
gick det för en man, som nästan hela livet
styrde för sig själv. Men Guds vän hade sällan
obehag av någon människa, och Gud förde hans
talan gentemot alla, som hade kunnat förolämpa
honom. Ljuva tillflykt att gå till Herren med
alla, som förolämpa oss! Prästmannen, som föll
ned på sina knän, sedan han emottagit
stämningen, och bad: »Jag instämmer mina
vedersakare till din domstol», hade redan besegrat
dem. Ljuva ro att icke alls vidröra sitt
självförsvar utan låta Herren strida mot våra fiender!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
