Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den människovordna kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållande till människan såsom livet. Skild
ifrån honom, är människan död, ty livet är i Guds
Son.
Såsom ett nära släktförhållande genom
blodsband är källan till moderskärleken, så har
frändskapen mellan Guds Son och människan blivit
en orsak till hans människokärlek.
Gemenskapen mellan oss i vårt ursprung har bundit hans
hjärta vid Adams fallna släkte, och det måste
härigenom bli klart för oss, att han aldrig kan
glömma det släkte, som diat hans eget bröst.
Jes. 46:3, 4. Djupt rörd vid tanken på
Israels avfall, säger han: »Jag var den som lärde
Efraim att gå, och jag höll honom i armarna,.»
Hos. 11.
Synden kan utplåna de kära dragen hos ett
barn, som jollrade på hans knä, Jes, 66: 12, 13;
Ordspr. 8:31; men hans blickar genomtränga
det grova höljet och finna — bakom de nästan
djävulska dragen — en själ, skapad till Guds
avbild, en själ, som längtar, likt en förlorad son,
till fadershuset. Sonen må hava blivit så
förändrad under vistelsen i främmande land, att
ingen av hans anhöriga känner honom, det finns
dock en, som med djup rörelse omfamnar honom
och säger: »Mitt barn!» Luk. 15.
Hans hjärta är till och med fängslat av denna
genom synden förstörda urbild. Han gråter inför
änglarna och sin Fader, sägande: Sen, hur
lidande och blek han är — min son! Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
