Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beslöjad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liksom den gömda violen spred han en
omedveten doft över hela, lägret. Inflytandet var till
och med så genomgripande, att det bröt sig fram,
liksom ett vatten, till varje själ, som var andens
föremål. Även de två männen, Eldad och
Medad, som kanske av gensträvighet hade stannat
kvar i lägret, profeterade. Menigheten, som
hade större bekymmer om vad de skulle äta och
dricka, än vad de skulle göra för att täckas Gud,
blev mycket överraskad, då Herren, som själv
disponerade sin tjänare, tog något litet av hans
ande och slog an en djupare ton i församlingens
hjärta.
I stället för matfrågan: »Vem skall giva oss
kött?» upptogo dessa män ett alldeles nytt
ämne. Vilken underbar förändring i det mest
ogynnsamma ögonblick! De häva upp sin röst
för Herren, Jehova, och det sälla Kanaans ro.
Och folket hör på med stigande beundran. »Vad
månde detta vara?» Glad över deras
vittnesbörd, utropade Mose: »O, att allt Herrens folk
vore profeter, och Herren gåve sin Ande över
dem!» Han var icke rädd om sin egen ära. Han
älskade folket högre än sitt eget liv.
Mose var så rikt begåvad med den helige
Ande, att han, utan kännbar förlust, umbär
välsignelsen för sjuttio män, och det oaktat så svag,
att han nyss förut klagade: »Varför har jag icke
funnit nåd för dina ögon?» (4 Mos. 11.)
Än i dag fullkomnas denna kraft i svaghet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
