Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
illa för oss, om Gud erkände någon dubbelhet
hos oss genom att välsigna våra själar i synden.
Därtill har han oss för kära. »Om jag hade
förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle
Herren icke hava hört mig. Rannsaka mitt hjärta,
o Gud, pröva mig, och förnim hur jag menar
det.»
Det beror icke så mycket på din värdighet som
därpå, att du är sann. Varför Gud välsignar oss
mera genom enskild bön, beror ofta därpå, att
vi då framträda mera okonstlat än i den
offentliga bönen. Låt ditt hjärta tala.
3:o. Förbida Herren. Likna ej barnet, som
gläntar i dörren men springer bort till sina lekar;
och fordra ej, att Gud skall välsigna dig var som
helst. Den som beder i tron väntar bönhörelse
och stannar kvar inför Herrens ansikte, såsom
Abraham.
I sin barnsliga tro är själen ofta djärv i sin
bön. Hon beder Gud om hela världens frälsning,
och allt synes vara möjligt. När jag fann frid
med Gud, trodde jag, att varenda människa, jag
nådde, skulle emottaga samma frälsning. Men
de gjorde sina hjärtan till diamant. Vi få ha
tålamod. Herren har haft tålamod med oss.
Herren har lovat höra de eländas rop men
aldrig förbundit sig att följa våra planer. »När
du blir stor», säger fadern, »skall du få det.»
Men fader och son hava olika mått för den
mogenhet, som är nödvändig för gåvans
emottagande. Låtom oss vara andarnas Fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
