Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Prata ej bort din religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Likt snöbollen, som rullar ned från bergets
topp och under färden växer till en lavin, som
kan begrava en stor by under sig, så har ofta
nog ett enda litet ord, där ett ont hjärta utgöt
sin bittra galla, förjagat friden och väckt årslånga
strider mellan personer, vilka hade levat i god
sämja förut. Det solsken, som förklarar de ansikten,
vilka röra sig omkring dig, fader eller moder, kan
plötsligt vara förbytt i sorg och vemod genom ett
hastigt ord, en vredgad blick, likasom den klara
himmelen, varunder världen fröjdas och sjunger, hastigt
övertäckes av åskmoln och skördemännen gömma
sig och fåglarna tystna. Avskyvärda grymhet, att
avskjuta det onda, elaka, otåliga lynnets giftiga
pilar emot enfaldiga och menlösa hjärtan!
Det finnes tyvärr även sådana människor ibland
Guds barn, som fördärva anden genom sina ord.
»Hade icke denna smörjelse kunnat säljas för mer
än tre hundra penningar och givas åt de fattiga?»
sade Judas, kassören och tjuven, då Maria utgöt
sin nardus över Jesus, vilken hade vunnit hennes
hela hjärta. Och en ond ande, kritikens och
knotets demon, rusade in bland Jesu lärjungar
med draget svärd emot den fromma själ, som
ägnade Herren sin tillbedjan. Ett högmodigt språk,
varmed någon vill mästra och bedöma andras verk,
ett ord av klander, förorsakat av avundsjuka hos
den, som menar sig vara förbisedd, har ofta nog
varit den brandfackla, som djävulen kastat in för
att bränna en gyllene skörd till aska. Ve den,
som lånar sig till satans verktyg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
