Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
Han byggde återigen upp de
offerhöjder, som hans fader, Hiskia, hade
förstört, och han uppreste altaren åt Baal.
2 Kon. 21:3.
Människan är en gäst på jorden. Vårt livs
dagar äro sjuttio år och till det
högsta åttio år; och då det bäst varit
haver, haver det möda och arbete varit,
ty det går snart sin kos liksom flöge
vi bort. Ps. 90. Knappast hinner människan
bosätta sig, förrän dödsängeln ropar: »Beställ
om ditt hus, ty du måste dö.» Sällan har
hon inbärgat skörden, sällan har hon byggt upp
sina lador, förrän döden kommer och för alltid
skiljer henne från livets njutningar. Och vid
sin död lämnar hon den frågan obesvarad: Vem
skall få det, som du har tillrett. Ty hon känner
icke arvtagaren. Manasse kan förstöra allt,
vad hans fader uppbyggt och bli en förlorad son.
Den, som plöjde sin väl hävdade åker,
vilar i gravens sköte. En Manasse bär
såningsskäppan, och barnen hava sålt Hiskias
gångkläder, innan våren kom. Han har gått bort,
för att aldrig återvända till denna av synden
förbannade jord. Tråden löpte genom Sibas
hand, ty hon spann garnet; men dottern sätter
upp väven under det en och annan tår banar
sig väg utöver kinden. Den gamla länstolen är
tom; och släkten kivas om det ovärderliga
minnet av en bedjande farmor. O, Gud låt dina
gärningar uppenbaras för dina
tjänare och din härlighet över deras barn.
Det blev så tyst i familjens tempel, sedan han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
