Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hänförelse. Emellertid blev hans möte med
honom helt annorlunda, än vad han i sina
drömmar föreställt sig det. Gripen av ögonblickets
allvar, betraktade den unge kurprinsen det
ansikte, varpå döden hade tryckt sin stämpel,
men varöver en helig frid tycktes vila.
Slutligen knäböjde han vid kistan och avlade inför
Gud det löftet, att med hans hjälp en gång
fortsätta det verk, som Gustav Adolf hade begynt
och vara evangelium trogen och sålunda bliva en
hjälpare för dem, vilka nu förtrycktes för sin
tro. Med sin Guds hjälp blev ock den
knäböjande ynglingen som man sitt löfte trogen.
Världen har en mera ytlig uppfattning av oss och
vårt liv, men barnen hava känt sina föräldrar
och skola aldrig kunna utplåna barndomens
intryck. Betydelsen av vårt liv på jorden kunna
icke de människor, som endast kommit i
besittning av våra kläder, uppfatta, utan de vittnen,
som bekänna: »Andra har han hulpit!» Det
största arv, en fader kan lämna sina barn, är en
levande gudsfruktan. »Ty gudsfruktan är
vishetens begynnelse.» Och »gudaktigheten är nyttig
till allt.» Hiskia lämnade icke sitt rike blott utan
jämväl sitt liv åt Manasse. De sista åren av
Hiskias liv känna vi ej till fullo. Men du känner,
unge man, vad dina föräldrar varit. Kanske du
en gång har böjt dina knän och i
avskedsstunden lovat dem att tjäna din moders Gud. Känner
du det ansvar, som vilar över ett barn, som haft
troende och bedjande föräldrar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
