Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Hör, min son!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
Hör, min son!
»Hör, min son, och var vis!»
Statt upp, min älskade, min sköna, och kom!
Så talar brudgummen till sin älskade och
efterlängtade brud, som är allt för hans hjärta.
Hon var dock sen att besvara hans kärlek, och
det var onaturligt för henne att glömma sig själv
för en annan; men, prisat vare hans gudomliga
hjärta, slutligen utbrister hon, besegrad av
hans uthålliga kärlek: »Låtom oss stiga tidigt
upp.» Ej långt förut hade hon, tjusad av
självbehag, gått ned till hassellunden ensam och
allena för att betrakta dalens grönska, och där
gjorde hon en lustfärd på Amminadabs vagnar;
men, smärtsamt berörd av den nya omgivningen,
återvänder hon med ångerfullt hjärta, såsom de
unga alltid få göra, när de tjusas av världen och
beundra sig själva. Men nu hängiver hon sig
med odelat hjärta för att dela brudgummens
såväl intressen som hans syften och böjelser.
Denna maning: »Stå upp!» gäller var och
en av eder. Tidsanden är förslöande, och
dröjsmål förlamar. Den religiösa världen måste
ryckas såsom en brand ur elden, men trons barn
stiga tidigt upp. (1 Mos. 19: 15—17; 22: 3.) Vad
ångan är för maskineriet, det är ett varmt
hjärta för det verksamma livet. Giv honom din
bästa kärlek, och bed honom så fängsla din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
