Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Hör, min son!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att höra. För sina vänner omtalar han allt, vad
han hört av sin Fader. (Joh. 15.) Den ställning
du bör intaga, är densamma som profeten intog,
då han väntade svar på sitt klagomål: »Jag vill
stå på min vakt och ställa mig på min post för
att se, vad han vill säga mig.» Och detta är den
ställning, du bör intaga till uppenbarelsen, om
du ej vill förföra något av densamma: »Skriv upp
din syn på tavlor, att den lätt må kunna läsas.»
Men synen hör ännu till framtiden, och det är en
stor prövning för unge män att med alla sina
förutsättningar till framgång vara stilla och förbida.
Huru mången yngling har ej i fråga om val av
yrke eller val av hustru etc. tagit mera hänsyn
till sina personliga fördelar än till Guds
vilja och därigenom skapat sig ett helvete redan
på jorden!
Förbida! Endast Gud känner den rätta
stunden. »Min stund är ännu icke kommen», sade Han,
som hade ett stort verk att utföra; »men eder
stund är alltid inne.» Om det än dröjer, så
förbida, ty det skall komma och skall ej utebliva.
—- Förbida! Ej i nervös oro, men i stillhet. Då
allt är tyst, kommer helgedomens Gud. Väl den,
som då kan svara:
Tala, Herre, ty din tjänare hörer till!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
