Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syndabekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABEKÄNNE t,SE.
63
till att själf bära sin syndaskuld och att bekänna
den utan omsvep eller skrymteri. I likhet med
den stackars publikanen skall hon icke våga att
ens upplyfta sina ögon mot himmelen, och hon
skall ropa: »Gud, misskunda dig öfver mig
syndare.» Och de, som bekänna sin synd, skola
blifva rättfärdiggjorda, ty Jesus skall frambära
sitt blod som en rening för den ångerfulla själen.
De exempel vi finna i Guds ord på en
sådan omvändelse och förödmjukelse, uppenbara
en bekännelseanda, hvari ej finnes någon ursäkt
för synden, ej heller något försök till
själfrätt-färdigande. Paulus sökte icke att urskulda sig
själf. Han målade sina synder i de svartaste
färger och försökte icke att förminska sin
brottslighet. Han säger: »Många af de heliga satte
jag i fängelser, sedan jag därtill hade fått makt
af öfversteprästerna, och då de dräptes, gaf jag
min röst därtill, och genom straff, hvilka jag
ofta pålade dem i alla synagogor, tvang jag dem
till hädelse och gick så långt i raseri mot dem,
att jag förföljde dem till och med ända in i
utländska städer.»1 Han tvekar icke att förklara,
1 Apg. 26: 10, 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
