Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bönens välsignelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖNENS VÄLSIGNELSE.
147
låt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem
oss skyldiga äro»,1 och på samma gång hysa en
oförsonlig anda? Om våra böner skola blifva
hörda, måste vi förlåta andra på samma sätt
och till samma utsträckning, som vi hoppas att
blifva förlåtna.
Ihärdighet i bön är alltid ett villkor för
bönhörelse. Vi måste bedja utan återvändo, om
vi önska att tillväxa i tro och erfarenhet. Vi
måste vara »ihärdiga i bönen, vaksamma däri
med tacksägelse».2 Petrus förmanar de troende
att vara »nyktra till att bedja».8 Paulus säger:
»Edra önskningar vare kunniga inför Gud i allt
genom åkallan och bön med tacksägelse.»4 »Men
I, mina älskade», säger Judas, »uppbyggen eder
själfva på eder allra heligaste tro, bedjande i
den Helige Ande, och behållen eder i Guds
kärlek.»5 Ständig bön är en oafbruten
föreningslänk mellan själen och Gud, så att Guds lif
inströmmar i vårt lif och renhet och helighet
utflyta från vårt lif tillbaka till Gud.
Det är nödvändigt att vara flitig i bön; låt
ingenting hindra dig därifrån. Bemöda dig om
1 Matt. 6: 12. 2 Kol. 4: 2. ’ 1 Pet. 4: 7. 4 Fil. 4: 6.
» Jud. 20, 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
