Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten i dess förhållande till Palestina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sålunda: »den varande», den evigt och själfständigt
»existerande», är den ende sanne, allsmäktige Guden, israeliternas
monoteistiska Gud. Föreställningen om denna Gud
uppträder först med Moses. Exodus VI, 3 säger detta med
tydliga ord: »Och jag är uppenbarad Abraham, Isak och
Jakob som en allsmäktig gud; men med mitt namn: Jehova,
är jag icke känd af dem.» Dock, jag skall icke intränga
på bibeltolkningens för mig främmande område, men blott
anföra några exegeters ord. Knobel säger (Die Bücher
Exodus und Leviticus, s. 47): »Den tredje perioden är
tiden från Moses. Denne var den förste, som genom
gudomlig uppenbarelse kom till insigt af, att Gud, hvilken
patriarkerna före Abraham erkände som gudomen i allmänhet,
och patriarkerna efter Abraham som den mäktige
isynnerhet, var den ende sanne guden. För Moses gaf Gud sig
tillkänna såsom Jehova, »den varande», sålunda som den
verkligen existerande guden, vid sidan af hvilken ingen annan
gud är, verkligen existerar.» Tuch yttrar (Kommentar
über die Genesis, s. LXI): Vid tiden före Moses »existerar
blott Elohim, om än »Grundskriften» framställer det
förhållande, hvari Gud framträder till verlden, på ett ädelt
och upphöjdt sätt och från Jehovismens ståndpunkt aldrig
glömmer, hvad den förgångna tiden skall förbereda. Men
en Jehovakult med sina institutioner, hvilka först
bestämmas genom den senare uppenbarade lagen, existerade icke
före Moses.» Och v. Bohlen uttalar sig i nyss nämnda
verk sålunda: »Hur tidigt eller sent hebräerna hafva
kommit till sin teokratiska Jehova eller nationens diktare
och författare till en renare spiritualism, låter sig vid deras
literaturs oordnade beskaffenhet icke strängt bestämma ...
Men det mest afgörande momentet ligger däri, att
Pentateuchen låter Jehova först med Moses uppträda, att
patriarkerna blott känna Gud som den mäktiga kraften, och att
namnet Jehova var dem fördolt» (s. XCIX och CI).
För den opartiska historiska betraktelsen måste det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
