Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egyptens förhållande till Grekland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver Egypten, jämföres med de betryckets tider, då hyksos
plågade landet (lin. 8—9). Så angifvas de anstalter
Menefthes träffat för att fördrifva fienden (lin. 10—13), som
under ledning af libyerfursten Maurmuiu hade inträngt
öfver Egyptens västra gränser (lin. 14—15). Farao
tilltalar sina män och tröstar dem med, att gudarna skola
vara med dem och tillintetgöra den usle fienden, som fräkt
härjade landet, plundrade templen och öfversvämmade
fälten (lin. 16—26). Lin. 27 berättar om en expedition, som
egyptiska trupper företogo till Libyen, förmodligen för att
därigenom tvinga fienden lemna landet. Inskriften vänder
åter till farao, för hvilken guden Ptah uppenbarar sig i
drömmen ingjutande hos honom mod och tröst (lin.
28—29). Uppmuntrad häraf rustar sig farao till striden. Det
kommer till slagtning, hvari egypterna fullständigt besegra
fienden (lin. 30—34). Fiendens anförare flydde, lemnande
efter sig vapen och dyrbarheter (lin. 35—37). Det egyptiska
rytteriet förföljer de flyende (lin. 38). I följande linier
kastas åter en jämförande blick på den olyckliga
hyksostiden; gudarna räddade då liksom nu landet (lin. 39—40).
Förföljarne återvända och berätta om segern. Farao jublar
öfver, att fienden är slagen, och att dess öfvermodiga hot
återfallit på dess eget hufvud, och hela landet instämmer
i jublet (lin. 41—47). Fångar, afhuggna lemmar af dräpta
fiender samt bytet föres fram för farao, som vistas i en
efter honom uppkallad stad (lin. 48—49). Därpå angifves
noga antal af fångar, dräpta fiender och olika slag af byte
för hvart af de fientliga folkslagen särskildt (lin. 50—61).
Slutligen tackar farao gudarna för den härliga seger, de
förlänat honom; han berömmer sig af att ha krossat
fienden, och att han med gudomlig hjälp frälsat sitt land från
den hotande faran (lin. 62—67).
Språkliga, geografiska och historiska grunder
öfverensstämma däri, att det verkligen var nämnda grekiskt-italiska
folk, som omkr. 1100 f. Kr., således ungefär vid trojanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
