Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Chamsien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjuta, vattnet brusar, hela luften är ogenomskinlig,
gulgrå och hemsk blickar solen igenom densamma,
en mörkt eldröd, strållös skifva.
En förfärlig glödhetta rusar framåt med den brusande
orkanen; det är liksom vi stodo framför en öppnad
bak- eller smältugn. I ett ögonblick har hvarje
kroppens fuktighet fördunstat, gommen är förtorkad,
det förekommer som om huden måste springa sönder
och spricka, liksom före tusentals nålspetsar emot
densamma.
Allt mörkare blir det omkring oss; gräsligt tjuter
stormen genom mörkret; en violett skifva blickar ännu
genom den svarta rymden, det är solen. Men det har
blifvit natt; i husen upptändas lamporna; ängsligt
väntar allt på förskräckelsens slut. Då brakar
och bullrar det, – ett hus har störtat tillsammans
och har under sina ruiner begrafvit menniskor och
djur. Skrik, jämmer, vrålande, – deremellan stormens
hvinande och tjut! – O! det är omöjligt att skildra,
huru fasansfullt ett sådant oväder är! Ingen vågar sig
ur huset; hvilken skulle också vilja gå ut, när hela
naturen befinner sig i ett sådant uppror? Inne är man
ej heller skyddad mot luftens hetta och uttorkande
kraft, – blodfulla menniskor äro här, liksom ute, i
samma fara att dö af slagfluss, – men man har likväl
vatten tillhands, kan tvätta sig, kan dricka och blir
ej kullkastad af stormvinden.
Dock, allt har sitt slut; äfven denna storm
går öfver. Efter två, tre timmar lägger sig
blåsten; luften blir genomskinlig och snart står
åter den ljusa, klara solen på det rena, blåa
himlahvalfvet. Likväl är det ej så som hos oss
efter ett oväder, att allt synes i ny friskhet, att
menniskor och djur känna sig välmående och stärkta;
nej hettan förblir ännu ganska kännbar, växterna
äro alltjemnt vissnade, menniskor och djur matta
och nedstämda; allt är betäckt af dam. Vinden förer
vanligen ej med sig någon sand men ett oändligt fint
stoft, mot hvilket ingen klädnad, intet omhölje, ingen
stängsel skyddar. Den pinsamma känslan på huden är
en följd af luftens elektricitet, ej af glödande sand.
Hvad som hindrar Egyptierna att efter upphörandet
af en sådan orkan bortlägga all oro, är vissheten
att den snart börjar ånyo. Det dröjer mången gång en
half dag, eller en hel, mången gång två, tre dagar,
innan deri återkommer, stundom endast några timmar,
ja till och med blott en halftimma. Lika som pauserna
äro olika, så är äfven stormens långvarighet. Mången
gång varar den blott 40–50 minuter och då blir ej
så mörkt att man måste upptända lampor; men stundom
rasar den flera dagar. Den mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
