Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens son är död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess fäder, utan dess beherrskare - och
framför allt de kände icke den sista domen.
Ett ögonblick kommer, - och för alla kommer det,
för den store som för den ringe, för den rike som
för den fattige lika säkert; för Phra inträffade
det liksom för den ringaste bland herdarne i hans
land, - ett ögonblick, som på en gång förintar
hvarje fnfänglighet, hvarje villfarelse, som på
en gång nedslår hvarje lekverk, blottar hvarje
bedrägeri, framlägger sanningen naken och klar för
allas blickar. Då konungen tillslutit sina ögon, ej
mera ser bugningar och smil, då hans öra ej längre
förnimmer smickrarnes beröm; då han ej kan belöna
och straffa, då kommer sanningen i dagen. Om detta
ögonblick påmindes Solens son dagligen.
Då konungen af Egypten dog, sörjde hela Kemi under 72
dagar d. ä. 7 veckor om 10 dagar, tillika med döds- och begrafningsdagen
- ingen gudstjänst egde rum,
intet offer gjordes, ingen musik hördes, ingen fest
firades. Hela folket omgjordade sig med sorgesnöret,
som blott löst sammanhöll drägten under bröstet,
undvek hvarje förströelse, hvarje nöje, på det
man dagligen och rätt märkbart skulle påminnas om
förlusten. Under denna tid förtärde ingen kött,
hvetebröd, drufvor eller vin; det var en half
fastetid. Men från morgon till qväll lågo skaror af
bedjande, med hufvudet beströdt med aska, framför de
tillslutna templen. Den dag då den sorgliga nyheten
kungjordes, hördes en veklagan och jämmer liksom
skulle hvarje innevånare hafva förlorat sin fader
eller moder. Qvinnorna sprungo högljudt gråtande
omkring på gatorna och afsleto sitt hår, männen
syntes allvarliga, sorgsna och med tårade ögon. Och
alla tilltalade hvarandra - kända och okända - och
frågade: »vet du det redan? Solens son är död!»
Det var sju sorgens veckor för hela landet, för den
aflidnes familj derjemte en lika lång tid af pinsam
fruktan och oro; ty den sista domen förestod ännu. Den
döde fick ej begrafvas, förr än allt folket suttit
till doms öfver sin konung.
Det var ett ganska vist stadgande! Så länge Phra
lefde, var han utan ansvar; ingen kunde anklaga honom;
från hans dom fanns intet vad; hvad han befallt,
verkställdes, liksom hade en gud bjudit det, men den
tiden kom, då äfven folket talade, och denna folkets
dom var fruktansvärd, ty på densamma berodde det
för Egyptiern vigtigaste, en ärlig begrafning. Alla
invånare i landet uppfordrades att samlas för denna
vigtiga angelägenhet och om blott en enda framträdde,
om blott en enda kunde med fog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
