Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens son är död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till likets hufvud, upplyfter sina händer mot höjden,
uttalar med djup rörelse en bön och fortfar derefter
till folket: »så talar konungen, som hvilar här:
Jag har älskat dig, du Kemis folk, jag har älskat
dig och egnat dig alla mina omsorger. Jag tänkte
endast pä ditt väl och din lycka och ingen börda
blef mig för tung och ingen möda för stor. Jag har åt
dig upprättat tempel och bildstoder, har skipat lag
och rätt, ej tillegnat mig någons egendom; jag har
ej röfvat templen, ej bedragit, ej varit girig,
har ej förföljt någon. Jag har ej heller varit en
hycklare, har fört en måttlig lefnad, ej brutit emot
äktenskapet, har hedrat fader och moder. Aldrig har
jag tillslutit mitt öra för sanningens röst, aldrig
har jag föraktat Guden i mitt hjerta.»
Så talar brodern och försöker att från den döde vältra
hvarje skuld, aftvå honom hvarje fläck. Under ängslig
spänning, med orolig uppmärksamhet betrakta den dödes
anhöriga de miner, som folket göra vid ett sådant
beröm, lyssnande örn talet vinner bifall eller icke.
Talaren har återvändt till sina slägtingar. Ånyo
inträder en paus, tills den förnämste bland den dödes
domare med högtidliga långsamma steg nalkas likkistan.
»Kemis folk! det är din konung,, som hvilar här,
som beder dig om en ärlig begrafning.»
Nu omtalar han först den dödes lefnadsomständigheter,
hvilka, liksom allt annat dylikt i Egypten uppgifvas
med den största utförlighet. Derefter fortfar talaren
sålunda: »eho som kan beskylla den döde att hafva
begått en missgerning, eho som kan förevita honom
att hafva fört ett lastbart lefnadssätt, den som han
bedragit eller besvikit, den som han tillfogat skada
till lif eller gods, den som han ännu är skyldig det
ringaste, den anklage honom. Hvem som kan bevisa
att han begått ett mord, den som känner en dålig
handling, som han utöfvat, den som han tillfogat någon
skada utan att sedan hafva godtgjort sin förseelse,
den träde fram och anklage honom. Här står hans
domare, som skola dömma oväldigt och rättvist,
utan partiskhet för eller emot. Äfven anklagelsen
vare utan hat och hämndlystnad! Den som falskeligen
anklagar, på dens hufvud återfaller straffet för
det brott han uppdiktat. Men den som har en rättvis
orsak att klaga, den träde öppet fram, utan fruktan
och utan skygghet.»
Under de derpå följande länga minuterna utstå den
aflidnes närmaste fruktans och orons förfärligaste
qval. Likblek och darrande står den sörjande
enkan; hennes barn understödja henne och hålla henne
upprätt. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
