Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens son är död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lätt för att framträda, äfven om man hade något att
beklaga sig öfver. »Sof i frid» skulle de fleste
bland oss tänka, »du kan ej mera skada mig; jag vill
ej vara orsak till att du får blifva obegrafven.»
Så tänkte säkert äfven många der vid Nilens stränder;
men - domen egde dock run! Folket uppfordrades likväl
att tala, och den öfverlefvande familjen visste icke
och kunde icke veta, om icke en anklagelse skulle
uppdyka. Och om också, såsom sagdt är, sällan en
enskild person, som trodde sig hafva lidit orätt,
framträdde, så är likväl det säkert att - om Phra i
det hela varit en dålig regent - folkets röst lät så
otvetydigt höra sig och utbrast i en så fruktansvärd
storm af ovilja, att man omöjligt kunde länka på någon
begrafning. Upptändt af raseri rusade folket till
grafven, slog sönder och förstörde dess prydnader
samt utplånade framför allt den hatade konungens
namn. På samma sätt sönderslogs och förstördes hans
namn på alla de byggnader, bildstoder, obelisker
m. m., som han under sin regering låtit uppföra,
- korteligen, hans namn blef fullständigt förintadt
och den döde således på sitt sätt utstruken ur antalet
af dem, som någonsin lefvat.
Diodorus berättar att detta händt många konungar och
tillägger: »följden deraf blef, att deras efterträdare
regerade rättvist icke blott af ofvan anförda skäl,
utan äfven af fruktan att efter döden genom domen få
sina qvarlefvor skymfade och en evig vanära vidhäftad
sina namn.
Ännu i dag se vi här och der på de till oss komna
minnesvårdarne från forn-Egypten tecknen af folkets
hämnd. I Berlins museum finnes en väl bibehållen
bildstod af Gudinnan Pascht med lejonhufvudet i
sittande ställning. Den är ganska skön, åtta fot
hög utom sockeln, af mörk granit. Till venster på
fotställningen ar tillegnan att läsa, till höger
stod konungens namn och titel. Men detta namn är
borthugget och sålunda kunna vi ej omedelbart veta,
hvem som låtit förfärdiga den vackra statyen. Men
vi kunna finna det. Då nemligen hvarje konung
dessutom hade ett eget tillnamn, som endast tillkom
honom, - i närvarande fall: »Rättvisans herre»,
- så jemföra vi alla minnesvårdar, som finnas uti
samlingarne i Turin, London, Paris etc., på hvilka
samma tillnamn förekommer på hvar och en af dem är
sjelfva namnet borthugget. Men vi igenkänna likväl
ännu på ett ställe ett spår af bokstafven M, på ett
annat af ett R, vidare af T., o. s. v.; sålunda
sammansätta vi af dessa serskilda fragment, hela
namnet och veta nu, att denne konung, som ådragit
sig folkets hämnd och blifvit dömd af detsamma
att icke hafva funnits till, hette Amenhotep.
__________
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
