Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Kolossala sten- och bildhuggeriarbeten i Kemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
synes vara det sannolikaste): stenen i kolossen är
full af remnor och sprickor. När nu örn morgonen
solens första strålar träffa dessa, sa uppvärmes
stenen, deri i remnorna instängda luften tränges
derigenom till någon del ut och frambrhmar vid sitt
utströmmande den gåtlika tonen.
ö
c^
Fräga vi för öfrigt till slut efter hvad som är
fullkomligt bevisad verklighet rörande dt n sjungande
Memno», sä finna vi följande. För det första: att
stöden fr ii n långliga tider tillbaka gifvit ifrån
sig en ton och att den blifvit förstörd af Kalniija,
är en saga, som möjligen kan väva sann. men hvars
verklighet ieke är historiskt bevisad. För det andra:
säkert är, att den vid liden omkring Kristi födelse
var förstörd och sedermera gaf en ton ifrån sig ända
till dess återställande af Septimius Severus. För det
tredje sedan denna tid hör man knappt mera talas om
den sällsamma tonen, och bland de otaliga resande, i
vår tid finnas endast några få, som tro sig hafva hört
något, såsom t, ex. Engelsmannen Arthur Smith. Men
andra hafva, oaktadt sorgfälligt observerande under
\eckor, ej förnummit det ringaste.
Ar 27 före Kristi födelse skakade en fruktansvärd
jordbäfning hela Egypten. Möjligt,, ja troligt är,
att denna förstört kolossen, och att den endast i sitt
sönderbrutna skick (enligt ofvanstående förklaring)
var i stånd att gifva ifrån sig någon ton: ty från den
andre, oskadade Amenhotep, har man aldrig förnummit
ett ljud.
4. Likkistorna.
I Akademiska Museum uti Leipzig. - Ramenkas
likkista. - Skatter i Berlin. - En likkista af
genomskinlig alabaster.
Ovilkorligt påtränger sig hvarje, tänkande läsare
den frågan: Huru kunde konstnärerna i stenbrotten
förfiirdiga dessa som hus höga stöder, hvilka
vi i förra afdelningen lärde känna? Huru kunde
dessa iraris-portera tunga massor, som v:;gde
tusentals centner? Hetta ensamt var sannerligen e!t
jättearbete. Yi intagas af förvåning, dä vi föreställa
oss desse stenhuggares ihärdighet, dä vi tänka oss
förträffligheten hos deras verk tyger och de maskiner,
med hvilkas tillhjelp det allena kunde blifva möjligt
att bearbeta den utomordentligt hårda stenarten så
vackert och skönt, att po-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
