Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Egyptens jättebyggnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
den äfven. I Kemi var allt ur egendomlig t, på det
innerligaste förenadt med hvartannat och motstod
derför äfven med en så beundransvärd seghet främmande
elementer och inflytandet af den allt förändrande
tiden.
Uti malarekonsteu hade fasthållandet vid det
gamla maneret äfven en annan orsak. Alla offentliga
byggnader voro betäckta med framställningar i bilder
och man kunde ej afvika från en den gång kända,
allmänt begripna formen, utan att föranleda förvirring
och misstag.
Uti vapnen nu för tiden hafva äfven vi något
dylikt. Den ryska örnens form t. ex. förskrifver sig
från en tid, då man ej kunde teckna honörn bättre, och
den har sedermera bibehållit denna för alla begripliga
form. Om i vår tid en stenhuggare högge ut en verklig
örn, d. v. s. en naturtrogen bild af en Örn öfver en
port, så skulle folk stanna och fråga - »Hvad skull
väl den der falken betyda?» - »Det är ju en korp,»
skulle andra säga. - »Nej, det är en gam! Hvad kan
byggmästaren mena dermed?» Och komme denne nu och
sade skrattande: »Ni dårar, det är ju en örn» -
då skulle man allmänt skaka på hufvudet och säga:
»Så ser ej Eyska örn ut. Ja, det kan väl vara att
det är en örn, men man afbildar den icke så. Huru,
skulle man kunna förstå ett vapen om hvar och en
ville afbilda det såsom honom godt syntes?»
Slutligen leder oss detta till måleriets innerliga
sammanhang med hieroglyferna, Egyptens bildskrift, vid
hvilken naturligtvis ingen figur, ens i det ringaste,
fick förändras, emedan läsaren i sådant £»11 ej skulle
kunnat fatta dess betydelse. I följande kapitel om
hieroglyferna se vi t. ex. att en blå halfcirkel
föreställer ett berg, fullkomligt motsvarande
produktionerna hos ett folk, hvars konst ännu står på
barndomens ståndpunkt. Hade nu, i en senare tid, en
målare velat afbilda ett berg, sådant dess utseende
verkligen är, så hade alla stått rådlösa framfor
den oförstådda bilden, den okända bokstafven. »Så
afbildar man ej klippor, ej vatten, ej land, - hvad
är det då? Och hade nu målaren förklarat att bilden
ganska tydligt föreställde ett berg, att ett berg såg
ut just så, - då skulle man förvånad svarat honom:
»Men så målar man ej ett berg.»
Ben i rörelse, höjda armar, en utsträckt hand, en
lejonram, flytande vatten, åror o. s. v.; dessa saker
måste hvarje gång framställas fullkomligt lika, om man
skulle igenkänna dem. Och sålunda fasthöll allt måleri
vid det en gång införda, för alla begripliga maneret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
