Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sjelfva gudarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
144
Ande och materie, tid och rum, låta ej skilja sig. Nef
och Net, Se-bek och Pascht, äro de fyra första,
största gudarne, genom hvilka, af hvilka och uti
hvilka allt har uppkommit; men de äro ej uppkomna
eller skapade; de äro oförgängliga, oskiljaktiga, -
de äro ett.
Men huru detta eger rum, huru man har att föreställa
sig denna förening, det är ej klart för någon, det är
Amun d. v. s. förborgadt, hemlighetsfullt. (Am = nej,
icke; un = öppet). Amun är den obegripliga föreningen
af de fyra första gudomligheterna, är sjelf den högste
guden. Amun är den stora fyrenigheten, bestående af
Nej och Net, Sebek och Pascht, - Amun är allt
uti allt.
En del af den formlösa materien antog gestalt och blef
verlden. Denna bildade sig således i fyrenigheten,
såsom en del af densamma, i form af ett klot, men
fortfar likväl alltjemnt att omslutas af Amun.
En del af guden Nef, som verkar uti verlden, deri
uti verlden inneboende skapareanden, heter guden
Ment. Han skapade först urelden, ur-värmen, guden
Ptah. Utan värme är hvarken djur- eller växtlif
möjligt; utan värme ingen fördunstning, således
icke heller något vattnets afskiljande från det
torra; värmen var nödvändig på det alla ting måtte
kunna tillkomma. Nu, genom Ment’s inflytande och Ptah’s
medverkan, skiljde sig den oordnade, blandade
verldsmassan, hvilken som ett klot hvilade i Amuns
sköte; det finare steg upp på ytan, drog sig der
tillsammans och bildade ett fast hvalf, himlen, -
Gudinnan Pe. Det gröfre stannade i medelpunkten och
blef jorden - gudinnan Anuke.
Egyptierna hade således ej en himlens Gud, som
regerade sol, måne och stjernor, - utan himlen sjelf,
det blåa hvalfvet var en gudomlighet. De hade ingen
jordens Gud, som lät plantorna växa, födde djuren,
styrde menniskornas öden - utan jorden sjelf, på
hvilken vi lefva, var en gudinna.
Af den del utaf urmaterien, som ännu sväfvade mellan
himmel och jord, bildade Ment) den skapande Anden, och
Ptah, urelden, efter hand två stora verldskroppar,
- Solen, Guden Ra och Månan guden Jah. Man får likväl
ej här föreställa sig Ment såsom en person; han är
endast den i ämnet inneboende kraften, likasom den
kraft som verkar uti magneten, då den drager jernet
till sig. Ptah är ej eldens Gud, utan endast den allt
genomträngande värmen.
Då sol och måne hade efter hand uppkommit, kunde man
äfven börja en tidsindelning, ty genom och samtidigt
med guden Ra uppkommo tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
