Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Hopra hjelten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
åstad för att straffa den affällige. I Jerusalem var
knappast det första glädjetumultet förbi, förrän
man förnam det annalkande ovädret, som hotade att
krossa, att förstöra allt. - Nu skickades ilbud
Öfver till Egypten att anhålla om den utlofvade
hjelpen. Ögonblickligt började Hopra rusta och
satte sig i marsch med en väl öfvad här af duktiga
vagnskämpar, skickliga bågskyttar och tappra
klubb-bärare och lanskastarc. Svärd och dolk kunde
alla skickligt sköta.
Men långt snabbare än han voro Babylonierna. Innan
han anade det, hade de dragit öfver gränsen, sköflade,
brände, ödelade fälten, förstörde städerna, plundrade
och mördade, så att en outsäglig förskräckelse kom
öfver hela landet. Folket förlorade modet, bestormade
sin konung med böner och anropade honom att han ånyo
måtte underkasta sig den stor-mägtige Ncbukadnezar,
samt bönfalla om nåd och förlåtelse, annars voro
de alla förlorade. Presterna sade till honom: »Du
har brutit din ed, den du för nio år sedan svor
Babels store konung; nu gifver dig Herren, vår Gud,
i dina fienders våld, derför att du handlat illa. Så
gå då åstad och ödmjuka dig, på det ditt folk må
varda löst från den förfärliga plågan!» Men helt
annorlunda talade krigshöfvidsmännen. »Hör ej på dem,
de fege! Gör ditt folk fritt från slafveriets ok, och
de, som nu darra och frukta, skola alla välsigna dig,
och barn och barnabarn skola prisa ditt namn. Lita
på oss!»
»Vi äro med dig och lemna dig icke; snart
kommer hjelp från de oöfvervinneliga Egyptierna
och deras tappre Hopra. Mod, tveka icke!» Men
Egyptierna syntes icke till.
I stället för dem närmade sig Babylonierna landets
hufvudstad Jerusalem. Så långt blicken nådde, syntes
vägar och fält betäckta af fiendernas skaror. Der
lägrade de sig i sina tält, de babyloniska männen
med sina tjocka, svarta skägg, med sina höga spetsiga
mössor, och bakom dem höllo ett oöfverskådligt antal
af packvagnar och lastbärande kameler.
Nu uppstod en stor förvirring i staden. Många fruktade
fiendens hämnd och flydde nattetid; de flesta togo
vägen till Egypten. Andra skyndade ut, kastade sig
framför den förskräcklige Nebukadnezars fötter och
bönföllo om nåd. Men krigarne uppmanade till ett
kraftfullt motstånd, hänvisande på stadens starka
murar och på den hjelp, som skulle komma från Egypten.
Konung Zidkijahu befann sig i den brydsammaste
belägenhet. Alla bestormade honom med uppmaningar
och goda råd, och likväl kunde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
