Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Hopra hjelten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
bränder från murarne och antände taket. Det var en
upphöjd täflan, hvem som skulle öfverträffa den andra
i krigslist och tapperhet. Nebukadnezar gaf ej efter
och Zidk-ijahu vacklade icke.
Under det striden sålunda rasade framför Jerusalems
murar, kom oväntadt Ilopra, som ej hade fallit, ånyo
antågande och anföll Babylonierna i ryggen. Men dä
man ej förut kunde göra någon öfverenskom-melse med
Judarne, så uteblef det väntade samtidiga utfallet
från deras sida. Oenigheten hos de i sin väntan
bedragna Egyptierna gjorde hvarje afgörande företag
omöjligt. De belägrande blefvo visserligen stundom
oroade och störda, men derför upphörde ej belägringen
af staden. Det lyckades ej en gång att tillföra
densamma nya lifsmedel.
Några månader derefter gjorde Hopra ett nytt försök
att undsätta staden, .- förgäfves; hans bemödanden
lyckades nu ej bättre. Förtretad öfver den felslagna
planen, återvände han till Sdi.
Nu fördubblade Nebukadnezar sina bemödanden. Han
uppbyggde rundt omkring staden höga skansar, från
hvilka han genom sina bågskyttar dref försvararne
ned från murarne, ryckte med belägringstorn fram
till dessa, lät intill murarne uppkasta en sluttande
vall, som skulle göra det möjligt för hans krigare
att bestiga murarne, - kortligen, han lemnade intet
oförsökt som den tidens krigskonst gaf vid handen,
för att betvinga det motspänstiga folket. Men Judarne
stodo lika orubbliga som deras murar och stridde som
hjeltar. De vacklade och veko ej, oaktadt deras antal
ej var att jemfora med Nebukadnezars oräkneliga
skaror. En månad förgick efter den andra, ett
fjerdedels år efter det andra, konungen af Babel skar
tänderna af raseri, - redan var ett år förflutet och
den hjelte-modiga staden trotsade honom ännu alltjemt.
Men nu kom en fiende in i staden, som var mägtigare
än den som låg derute framför portarne, en fiende som
ingen kan motstå, för hvilken äfven den tappraste
måste duka under, - det var hungern. Lifsmedlen
började taga slut och nu förlorade de svaga ånyo
modet. De flydde under natten ut och kastade sig
framför Babyloniernas fötter och bönföllo om sitt
lif och - om bröd.
Äter eri månad hade förflutit; man hade utdelat det
ringa som ännu återstod, man hade slagtat en stor
del af den ännu öfverblifna boskapen, - nu fanns
ingen förhoppning längre - annat än den enda att
måhända Nebukadnezar skulle tröttna vid belägringen
och frivilligt aftåga. Men konungen af Babel var en
hel hjelte, som hvarken saknade mod eller ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
