Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Konung Jhames' regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det vore bättre att utvandra än att längre tjena en sådan konung, som
hade rent af skickat hären till förderfvet.
Då Hopra erhöll underrättelse om upploppet, sände han emot de
motspänstiga en af sina härförare vid namn Jahmes, som af alla krigarne
var utomordentligt omtyckt till följe af sin vänlighet, tapperhet och
rättvisa. Han härstammade från en fattig familj och hade genom modiga
bragder svingat sig upp. Likväl var han ej högmodig, utan påminde sig
blygsamt sin härkomst. Derför var han mera än någon aktad, hedrad och
älskad i hela hären.
Jahmes hade fått ett ganska farligt uppdrag. Han skulle återföra de
upproriska till lydnad; men dessa svuro högt och dyrt att hellre lemna
landet än tjena en förrädare. »Han stannar hemma,» skreko de, »då vi draga
i striden, passar det en konung? Då Kemis folk går ut i krig, då skall
Solens son vara i spetsen för detsamma!»
»Den store Sesoosi, — hell hans minne! — stannade ej hemma,»
ropade andra.
»Det är klart, han vill uppoffra oss. Hvarför har han icke skickat
sina Greker till Kyrene; de veta ju huru man skall strida mot deras
landsmän.»
»Och hvarför har han ej afsändt en större här? Han har med flit
jagat oss i förderfvet.»
»Slå ihjäl honom, främlingarnes vän!» skallade det nu från alla sidor.
»Sedan hundra år gälla vi intet mera; främlingarne, Grekerna och
Jonierna, hafva företräde framför oss»
Jahmes kunde knappt få ordet. Allt hvad han framförde till
konungens urskuldande vederlades med höga rop.
Slutligen förmådde en höfvidsman den vildt upprörda massan att tiga
och talade:
»I män af Kemi, hören mig och gifven akt på mina ord! — Säkert
är, att vi sedan Psametiks tider äro föraktade, att det främmande folket
föredrages framför oss.»
»Det vet den allseende Ra och den store Pe,» bekräftade mängden.
»Säkert är också,» fortfor den andre, »att konungen ej brydde sig om
segern, annars hade han sändt Greker mot Greker, eller åtminstone skickat
en tre gånger så stor här. Men då han inte ville segra, hvad ville han
då? Svar: Han ville göra sig af med oss! Och hvarför? På det vi ej skulle
vara honom i vägen, på det han skulle kunna herrska allena med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
