Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Till den persiske konungens högsta magt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Striden upplågade med största förbittring; å bada
sidor stridde man med mod och tapperhet; å bada
sidor med hårdnackad ihärdighet; - slutligen dukade
Egyptierna under. De flydde och kastade sig in i
hufvudstaden 3fetii.fi, hvarest de, med sin unge
konung i spetsen, tänkte försvara sig emot den
förföljande fienden.
Kal i ii ja ryckte nu in uti Nedre Egypten, mördade,
plundrade, ödelade, hvarthän kan koin. Derpå sände han
uppför Nilen en båt med en härold till Pxantelil-,
för att uppfordra honom att öfverlemna sitr, land
åt den oöfvcrvinnerlige konungen af Persien. Dä
båten kom till Mewfi, hette det: »Huru? Frivilligt
underkasta oss? Egyptierna kunna falla, men de yifca
sig ej. Och sådant lata vi ej heller erbjuda oss.»
Hasande störtade folket ut, ryckte roddarne och
härolden ur båten, strypte dem på öppen gata och
krossade farkosten.
Men hämnden följde denna ogerning tätt i spåren.
Snart derefter stod den vredgade Kubnija framför
stadens portar. En ny uppfordran att öfverlemna
densamma afslogs hånfullt, och nu började
belägringsarbetena. De belägrade försvarade sig
hjeltemodigt; den ene sökte att öfverträffa den andre
i mod och uppoffring, men en stor, folkrik stad kan
ej länge hälla sig, örn det är möjligt att innesluta
den från alla sidor. Äfven M em/i. föll, Pxamciik
blef fången, sedan han hade regerat ett halft år
och Egypten förlorade år 523 före Kristi föd. sin
sjelfständighet samt blef en persisk provins.
Nu kommo svåra dagar öfver det olyckliga landet. .
Mest förgrymmad var Kabuija emot den olycklige
konungen; hans första företag var således att straffa
denne. Hade han låtit afrätta honom - det hade vari L
alldeles för litet i en Kabuijas ögon, - ett ögonblick
och all smärta är förbi; man kan ej tillfoga den döda
någon vidare pläga. Nej, Persernes konung hade uttänkt
andra marter; han visste att den som ville kännbarast
sära fadershjertat, måste angripa barnan. Han lät
alltså föra den afsätta konungen till ett palats,
som låg vid Nilens strand. Här fördes han fram till
fönstret, - se, der drefs ett långt tåg af jungfrur
af de ädlaste familjer i staden förbi och till floden
för att hemta vatten åt Perserna.
»Pacwietih’, ser du äfven din dotter?»
Väl såg han henne, gående baribtad i dammet,
nästan utan kläder med det tunga vattenkruset på
hufvudet. Men han var en man och förstod att bära
äfven den största smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
