Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Söndring och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Då konungen hörde sin fältherre tala sålunda,
blef han öfvertygad att denne ej bedragit honom
och beslöt genast att i spetsen för sin här skynda
till Persien, för att afslöja det bedrägeri som man
derstädes spelade.
Men, - hans tid var ute; menskligheten skulle blifva
befriad från vidundret.
Då han steg till häst, lossnade hans svärdsskida,
och han stack sig med svärdet i låret. Genast
lyfte man honom af hästen, förde honom till sitt
läger och vårdade honom under fruktan och hopp. Men
snart slog sig kallbrand i såret; konungen led de
förfärligaste plågor och insåg att han var utan
räddning förlorad. Då lät han kalla till sig de
förnämsta bland Perserna besvor dem att afslöja
bedrägeriet i Susa, ty hans broder var död och kunde
ej åter uppstå.
Efter tjugo dagars svara plågor dog den förskräcklige
sedan han inalles regerat i sju år och fem
månader. Egypten hade suckat under hans välde i
tre år. Han efterlemnade inga afkomlingar. Intet
minnesmärke finnes efter honom; han har hvarken
uppbyggt tempel eller upprättat bildstoder, han
kunde blott förstöra. Tecken af hans namn hafva
endast två gånger kunnat påträffas i hela landet. Men
hans minne lefde tusen år hos folket, ty öfver allt
hade han efteiiemnat vittnesbörd oin vansinnigt
förstörelseraseri och från generation till generation
fortplantade sig sägnen om Kabuija, barbaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
