Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Perserna och Ptolemeerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
nits 40 rader åror öfver hvarandra. Detta är för
öfrigt fullkomligt otänkbart. Af hvilken längd skulle
då ej de öfversta årorna varit och hvem skulle förmått
att röra dem! Redan tjugu rader är otroligt! - Men
drager man äfven utaf efter behag, nedsätter man allt
till hälften, så återstå likväl tillräckligt mycket
för att väcka vår häpnad.
Af praktisk nytta voro ej dessa skepps vidunder;
ty de voro försvåra att styra, för mycket oviga; -
de voro endast ett bevis på det dåvarande välståndet,
praktlystnaden och penningeöfverflödet vid konungens
hof.
Egyptens nya hufvudstad var samlingsplatsen för
allt stort och herr-ligt under dåvarande tid. Äfven
konster och vetenskaper uppslogo här sina bopålar. De
största lärde från alla länder strömmade till
Alexandria. Ett offentligt bibliothek af 400,000
bokrullar uppställdes; ett annat af 300,000 fanns i
Osiri-Hapis (Serapis) tempel. Man forskade, skref,
ordnade, öfversatte, - de alexandrinska lärdes rykte
utbredde sig vidt omkring öfver alla länder.
Äfven konsten fick en ny lyftning; storartade
byggnader och dyrbara verk af bildhuggerikonsten
uppfördes, - det var en herrlig tid af ifver, raskt
framåtsträfvande och glad förhoppning, - men hoppet
blef ej upp-fyldt. Redan den fjerde af Lagiderna förde
ett så yppigt och vekligt lefnadssätt, fnissade så
i sinnliga njutningar och alla upptänkliga slag af
utsväfningar, att han erhöll tillnamnet »fråssareu»,
och afled redan i sitt 37:de lefnadsår tillfölje af
sin omåttlii>-het. Dertill var han grym och
i)
~
O J
blodtörstig, mördade sin gemål och sin broder; ja,
folket berättade till och med att han låtit bringa
sin egen fader o in lifvet, för att desto förr få
komma till regeringen.
Nära 200 år suckade Egypten under dåliga regenter,
af hvilka den ene ständigt sökte att öfverträffa
den andre i grymhet och tyranni, i vällust och
yppighet. Regeringen låg i qvinnors och gunstlingars
händer. Folket blef, till följe af dess konungars
utsväfningar och tanklösa slöseri, nästan nedtryckt
genom växande bördor och utskylder; de utländska
be-sittningarne gingo förlorade; de lärde fördrefvos;
handel, konst och vetenskap gingo under; slägtmord
hörde till ordningen for dagen; genom företrädarens
undaiirödjande banade sig konungarne väg till
thronen. Folket mördade åtskilliga af dessa tyranner,
en (Ptolomäos Alexander II) redan 10 dagar efter hans
tillträde till regeringen; det reste sig oupphörligt,
då det såg huru den ene konungen mördade sin gemål,
för att få gifta sig med hennes dotter, den andre
till och med fläckade sina händer med sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
