Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Expeditionens fortgång och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
hvilket de ej kunde återvända hem om de ej ville
blifva Engelsmännens fångar, - bakom dem påträngde
en väldig turkisk här, som fordrade uppfyllandet af
fredsvilkorcn. Sidney Smith rådde välmenande att båda
partierna skulle fredligt bibehålla sina nuvarande
ställningar, till dess den engelska regeringen genom
underhandlingar kunde förmås att frångå sin fordran.
Men dertill voro hvarken Fransmän eller Turkar
nog kallblodiga. Den 19 Mars öppnade Kleber
ånyo flendtligheterna, - slag följde på slag och
Fransmännen besatte ånyo segerrikt hela Egypten.
Och nu utbrast ånyo en fruktansvärd uppresning
i Kairo, vid hvilken hufvudstadens invånare och
försvarare genom mod, tapperhet och uppoffringar
gjorde allt som kan göras för försvaret af
fädernesland och religion; men å andra sidan genom
rof och plundring ådrog sig skymf och vanära. Den
olyckliga staden belägrades och bombarderades
af Fransmännen, - det varade en hel månad innan
den ånyo kom i Klebers händer. Hela qvarter hade
Frankerna nedbrännt, för att ej nödgas storma hvarje
hus serskildt; gräsligheter föröfvades, för hvilkas
blotta omtalande vi rysa.
Men kriget känner intet förbarmande. Öfverallt,
i alla städer, reste sig invånarne emot de svaga
besättningarne; - med blod inskrefvo Fransmännen ånyo
sin öfvermagt i deras minne.
Den 14 Juni återvänder Kleber från ett gästabud. Då
nedkastar sig framför honom en smutsig tiggare, för
att till honom öfverlemna en böneskrift. Generalen
böjer sig ned öfver honom; då springer denne upp
och stöter en dolk djupt in uti hans bröst. »Jag
är mördad!» var Klebers sista ord. Tiggaren hette
Soleiman El-Halebi och hade enkom kommit från
Syrien till Kairo för att mörda den fiendtlige
fältherren. Redan längre än en månad hade han
uppehållit sig i staden, bespejat generalen och
utspanat hans vanor, tills han var säker att ej
förfela sitt offer. På Klebers begrafnirigsdag blefvo
presterna, som hade dolt mördaren, offentligen
halshuggna; på den olycklige Soleiman uppbrändes
först högra handen, som gifvit den dödliga stöten,
sedan blef han spetsad på en påle. »Allah är Allah
och Muhamed är hans profet!» sade den arme fanatikern
och dog först efter fyra timmars outsägligt lidande.
General Menou öfvertog nu öfverbefälet. Genom
ständigt nya skatter som han pålade landet,
- under alla upptänkliga förevändningar
indrefvos pålagor, - likasom genom en opassande
inblandning.! förvaltningens och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
