Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Härpå kan till en början svaras, att det, som till sitt
begrepp är absolut, utesluter all gradation eller kan icke
medgifva ett mer eller mindre (af vara eller absolutbet),
hvilket ensamt kan gälla om det absolutas motsats, det
relativa. Eller med andra ord uttryckt: då Boström har
blifvit förd till det resultat, att de väsenden, som utgöra
Guds mångfald, till sina begrepp äro absoluta, kan ban
icke antaga, att de’ äro absoluta endast delvis, relative
eller till en viss grad, alldenstund de i sådant fall vore i
strid med sina egna begrepp eller sin absoluta eller
oändliga karakter. Men dessa och liknande svar angifva
endast, huru B. såsom filosof hade bort förfara, såvida ban
hade argumenterat med fullt logisk följdriktighet och lemna
således ingen upplysning om det faktum, hvarom här är
fråga, nemligen det faktum, hvad B. i sina skrifter
verkligen har sagt. Jag måste derför äfven här vända mig
till Boströms skrifter, hans egen filosofis källor, efter som
man nu icke lärer kunna konstruera fram Boströms filosofi
på fri hand.
För att styrka att min framställning af Boströms åsigt
varit fullt adeqvat, då jag sagt, att väsendena i Gud eller
Guds ideer, såvida de betraktas i och för sig, inom sig
sjelfva, formaliter eller såsom Guds bestämningar eller
perceptioner — ty om några andra synpunkter än dessa har
det i min skrift aldrig varit fråga, då jag tillagt
väsendena i Gud den angifna karakteren1) — äro lika absoluta
eller oändliga, som Gud sjelf, anför jag följande fullt klara
och tydliga satser ur Boströms skrifter:
»l:o) Hvarje idee, såsom sådan, har samma allmänna
bestämdhet, samma attributer, som det absoluta förnuftet»2).
»I och för sig sjelf, d. ä. såsom tänkt i och af Gud, är
hvarje idee absolut fullkomlig» •’)• »Såvida ideerna
hänföras till Gud, d. ä. tänkas i och af honom, äro de hans
ideer eller förnimmelser, och det är endast han, som då
1) Den, som sjelf vill förvissa sig härom, hänvisar jag till sidd.
3, 20 — 23, 49, 50, 58 och 83 i min skrift.
2) Del. 2, sid. 225. 3) Del. 2, sid. 225.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
