Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
ändligt subjekt kan framträda. Och häraf följer nu vidare,
att menniskan och öfver hufvud de ändligt förnuftiga
väsendena uppgå i Gud såsom sin substans eller
sammanflyta med och försvinna i honom. Det är endast i
förhållande till Gud, som de ha lif och realitet. Hvad de
äro och blifva i och for sig sjeltve sammanfaller med In ad
de äro och blifva i och för Gud eller såsom hans
bestämningar. Det är endast Gud. som tänker och vill, lefver
och verkar uti dem. Hela deras bestämdhet är Guds
bestämdhet uti dem. Men ha de ändliga väsendena ingen
egen bestämdhet och intet sjelfständigt lif i och för sig
sjelfve i dess ätskilnad från deras lif och vara i och för
Gud eller såsom hans bestämningar, eller sammanfaller
deras lif och tillvaro för sig sjelfva med deras lif och
tillvaro i och for Gud och såsom innehåll hos honom, så äro
de icke heller några verkliga väsenden utan endast
acci-dentier, modificationer eller uppenbarelseformer af en
verlds-substans. Detta är panteism. Boströms ståndpunkt
deremot är rationelt teistisk. Boström har nemligen
uppvisat åtskilnaden mellan hvad de ändligt förnuftiga
väsendena äro i och tor Gud eller såsom hans bestämningar och
hvad de äro i och för sig sjelfva såsom tillvarande eller
i och for sina egna medvetanden. I och för Gud eller
såsom hans bestämningar äro de »rent andliga», »rent
ideela», »rent förnuftiga», absolut fullkomliga väsenden»,
-entia absoluta», i och för sig sjelfva deremot eller för
sina egna medvetanden äro de »relativa», »ändliga»,
»inskränkta», eller »sinligt förnuftiga väsenden», som äfven i
sin högsta aktuela lifsform, då det eviga lifvet eller den
eviga saligheten för dem är för handen, icke kunna »vara
fullkomligt utan all skugga af sinlighet» och icke heller
»utan all särskiljdhet eller åtskiljnad från sina ideer»,
emedan denna åtskilnad är -ett vilkor för deras
sjelfständiga lif eller tillvaro för sig sjelfve» och »emedan dess
försvinnande vore detsamma, som deras eget försvinnande i
det gudomliga.» ’}. Prot Nyblaeus deremot, som icke lunnit
]) Del. 2, sidd. 294. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
