Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
tände, någonting relativt annat än detta, hvilket är dess
ändlighet.
Hvar och en som uppmärksamt reflekterar öfver sig
sjelf måste utan tvifvel erkänna, att han har ett högre,
fullkomligare och sannare lif än det, som han omedelbart
lefver i den sinliga verlden. Detta följer ju redan af
faktum af hans utveckling, d. ä öfvergång till ett högre
och fullkomligare lif, som alltså förutsattes. Huru vill
man eljest förklara menniskans otillfredsställelse med det
närvarande lifvet samt hennes behof och intresse att komma
till ett högre och fullkomligare lif än detta? Eller huru
vill man förklara det faktum, att menniskan stundom kan
flnna sig förpligtad att låta bela det timliga lifvet gå
under (t. ex. vid fäderneslandets försvar), om hon icke egde
visshet om att derigenom vinna det lif, för hvars skull
bela det timliga lifvet är till, så att det timliga lifvet
endast är en öfvergångsform till högre lifsformer? Men har
sålunda menniskan ett högre lif än det, som hon
omedelbart lefver såsom tillvarande, måste icke detta lif vara
någonting i och för sig sjelft, i sin ursprunglighet och
sanning? Huru kunde det eljest vara någonting i och för
menniskan eller såsom ett outveckladt innehåll hos henne?
Och är följaktligen detta lif någonting i och för sig sjelft,
i sin eviga sanning, måste det icke äfven vara i och för
Gud eller bestämma hans sjelfmedvetande såsom en af hans
eviga tankar eller ideer? Och om detta allt är
obestridligt, måste det då icke med sanning sägas, att menniskan
har sitt eviga, sjelfständiga och fullkomliga eller absoluta
väsen i Gud såsom hans bestämning? Och då det nu
tinnes många menniskor och äfven högre sinligt förnuftiga
väsenden, med afseende på hvilka samma argumentationer
ega sin giltighet, och hvilka följaktligen i likhet med
menniskan ha sina sanna och eviga väsenden i Gud såsom
hans bestämningar, så måste ju i Gud innehållas en
mångfald af sanna eller absoluta väsenden, hvilkas enhet och
allhet ban är.
Hvarje väsen måste tänkas vara ett absolut väsen,
när det betraktas i och för sig (absolute) eller i sin ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
