Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
så kan det icke keller vara föremål för vetande och
vetenskap. Vetenskapens innehåll, tanken eller begreppet,
har nödvändigt systematisk form och denna form måste
äfven tillkomma objektet, som tänkes, emedan tanken är
med detta identisk. Prof. Nyblaeus måste följaktligen neka
vetandet såsom form och förståndet såsom organ för sann
kunnskap och således sjunka ned till mysticism, såvida
han icke rent af slutar med — scepticism. Af prof.
Ny-blæi sista skrift finner man också, att han nu tenderar till
mysticism. I sin förra skrift framhöll han t. ex. endast
i allmänhet, att Guds bestämningar (väsensmångfald) äro
»relativa» och »ändliga». Men då denna hans mening icke
kunde undgå att blifva föremål för kritik, så har han nu
sjelf i så måtto korrigerat sin mening, att han i sin sista
skrift säger Guds bestämningar väl icke vara relativa och
ändliga i empirisk mening utan i »rationel», hvarföre han
nu också uppstält teorien om en »rationel ändlighet». Hvari
en sådan, icke empirisk utan rationel ändlighet egentligen
består eller huru den på ett bestämdare sätt är att fatta,
derom upplyser han icke. Rörande denna punkt är han ännu
helt förbehållsam. Man får endast veta, att »ändligt är
det, som har en ändan samt att det »synes, att Boström
skulle hafva godkänt» denna hans teori om rationel
ändlighet och relativitet, liksom om i vetenskapen någon vigt
låge derpå hvad någon »skulle hafva godkänt», äfven om
godkännandet gåfves af en sådan man som Boström. I
vetenskapen gäller ingenting annat än bevisning och grunder.
Den af prof. Nyblæus gjorda distinktionen mellan
rationel och empirisk ändlighet skall närmare belysas i det
följande. Här vill jag till besvarande upptaga den frågan,
huru väsendenas absoluthet kan stå tillsammans dermed,
att de äro högre och lägre eller hafva olika materiel
fullkomlighet. Betraktas väsendena i sin eviga sanning, så
äro de absolut fullkomliga och hafva samma logiska
attri-buter som det guddomliga förnuftet. Och det samma som
väsena äro i sin eviga sanning, äro de äfven i och för
Gud såsom hans bestämningar eller ideer, emedan hans
förnimmande af dem är fullkomligt, så att veta och vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
