Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tf
Slutligen blir det för prof. N. alldeles omöjligt att
lemna någon tillfredställande förklaring af den sinliga,
i tiden ocb rummet varande verlden. Man behöfver endast
på hans egen filosoti tillämpa hans egna argumentationer
för att inse detta. Filosofien måste hos det absoluta
uppvisa någon karaktär, hvarigenom det sinliga (sinliga
väsenden) med nödvändighet är gifvet, ty i annat fall skulle
det sinligas varande blott ega faktisk och empirisk
visshet, men icke apodiktisk. Men då, såsom prof. N. påstår,
de i Gud lefvande väsendena hafva samma rena
osidighet, som Gud sjelf, så finnas i och för Gud inga sinliga
eller sinligt förnuftiga väsenden. Alla sådana stå
fastmer i fullkomlig strid med det guddomliga väsendets
begrepp och innehåll och falla således helt och hållet utom
detta. Det sinligas tillvaro kan endast ega faktisk eller
assertorisk visshet, icke en apodiktisk. Dock är denna
fakticitet så till vida betänklig för Guds oändlighet, att
om de utom Gud fällande sinligt förnuftiga väsendena
erkännas ega någon verklighet, så blir det bela af all
verklighet delad mellan Guddomligheten och dem. Prof. N.
söker visserligen undvika dessa svårigheter genom den
förklaringen, att de i Gud lefvande, rent osinliga väsendena
tör sig sjelfva eller för sina egna medvetanden äro sinliga
eller sinligt förnuftiga. Men ban gifver dock icke den
minsta upplysning om tänkbarbeten af någonting sådant.
Att väsenden, hvilka ej ursprungligen och enligt sina
begrepp äro i något afseende sinliga, likväl för sina egna
medvetanden skulle vara sinliga eller sinligt förnuftiga, är
tydligen på hans egen ståndpunkt lika otänkbart som att
cirkeln skulle kunna vara en qvadrat. Hela detta
föreställningssätt måste på hans ståndpunkt leda till en
mystik, erinrande om den, enligt hvilken det ändliga och
sinliga antages hafva uppkommit genom ett affall från det
rent osinliga. Dessutom — hvilka praktiskt förderfliga
följder härflyta ej ur prof. Nyblæi lära! Då nemligen
prof. N. icke antager, att den sanna menniskan hör till
Guds verld, till den osinliga verlden (till denna hör,
enligt prof. N., endast väsenden, som äro rent osinliga i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
