Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
27
hvarigenom de blifva sinliga eller fenomener. Det finnes andra ting
än de, som äro till för oss; ty hvaraf eljest intrycken eller
innehållet i vår erfarenhet? Då fenomenet finnes, så måste det ock
finnas ett noumen, några entia i sig eller en intelligibel, osinlig
verld, hvaraf det är fenomen. Och under det att den fenomens
verlden är olika för olika verldsåskådare efter deras
åskådningsför-mågas olika beskaffenhet, så är den osinliga verlden, som ligger till
grund för den sinliga, en och densamma Men oin denna osinliga
verld gälla dock icke vårt förstånds kategorier eller några vårt
medvetandes former. Menniskan har ingen osinlig mångfald att
syntetisera. Och dessutom kan icke det osinliga eller det egentliga
väsendet vara uppkommet genom en sammanbindning af
ursprungligen skilda moinenter, på samma sätt som det sinliga. Endast det,
som är i ruin och tid, kan åskådas, och endast det, som åskådas,
kan tänkas. Följaktligen gälla icke kategorierna om tingen i sig.
Utan åskådningar äro förståndsbegreppen tomma, d. v. s. de hafva
utan dem ingen giltighet, användbarhet och betydelse.
Kant gör icke endast en metafysisk deduktion af de rena
förståndsbegreppen, en deduktion, som svarar på frågan ijuid facti,
utan äfven en transcendental deduktion, som besvarar frågan, i|uid
juris eller med hvad rätt vi använda dessa begrepp på tingen. Äro
de tankar, som ursprungligen innehållas hos vårt förstånd, icke
endast subjektiva sätt, hvarpå vi föreställa oss tingen, — ty så fattades
de af den föregående sensualismen, — utan äro de jemväl ideella sätt,
hvarpå tingen med nödvändighet äro, nemligen för oss, icke i sig?
Detta är frågan, huru vida förståndsbegreppen ega objektivitet, en
fråga, som Locke, såsom vi ha sett, besvarade nekande. Ila vi en
verklig, för alla gifven samt efter allmängiltiga och nödvändiga
lagar ordnad och bestämd verld, eller endast en fantastisk drömverld
bildad af oss? Vore tingen och verlden gifna oberoende af förståndet,
sä vore de olika för olika individer samt utan väsentlig enhet,
ordning och sammanhang, — såsom de medvetslösa och isolerade
intryck eller sensationer, som äfven finnas hos djuren, eller de
subjektiva och godtyckliga förbindelser af sådana, som framträda hos
menniskan under abnormt tillstånd. Kant visar nu, att ingen enda
varseblifning kommer till stånd utan förståndets tillhjelp. Den
sammanhållande enheten och kraften i menniskans verld är förståndet.
Utan förståndets närvaro och verksamhet i det lägre skulle
menniskans verld upplösa sig och sönderfalla i en sammanhangslös
mångfald, hvars momenter icke trädde i någon förbindelse med
hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
