Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
29
eller som icke har sin motsvarighet i sinneverlden, äro oberättigade
eller chiniäriska. Men detta innebär dock icke, att dessa tankar om
ett ting i sig eller oin en intelligibel eller noumen verld i och för sig
vore motsägande. Filosofien kan lika litet neka som jaka en
intelligibel eller osinlig verld. Ty då det gäller om kategorier i allmänhet,
att de ega betydelse endast med afseende på fenoinenerna och icke
med afseende på tingen i sig sjelfva, så måste detsamma äfven gälla
oin negation eller overklighet, som är kategori lika väl som position
eller verklighet. Men fastän tanken 0111 ett noumen är en i sig sjelf
rigtig och nödvändig tanke, emedan vi icke kunna tänka ett
fenomen utan tanke om ett ursprungligt och sjelfständigt vara, hvaraf
det är fenomen, och icke heller ett mottaget eller gifvet innehåll
utan tanke på en gifvare af detta senterade innehåll, så kan dock
denna tanke icke sättas såsoin en kunskap eller såsom ett objektivt
giltigt vetande utan att förnuftet derigenom invecklar sig i olösliga
svårigheter och motsägelser. Hvarje tanke är nemligen enligt Kant
icke kunskap eller vetande. Menniskan har nemligen intet med
ideerna likartadt innehåll, på hvilket de kunna tillämpas, och till
det empiriska innehållet kunna de icke hänföras, emedan detta vore
att försinliga det, som osinligt är. Att i vetenskapen jaka det
osin-liga är dogmatism; att åter neka detsamma är skepticism. Kant
söker undvika båda dessa ytterligheter. Tanken om det osinliga är
nemligen endast en negativ tanke eller ett gränsbegrepp och
medvetandet af det osinliga eller förnuftet har icke en konstitutiv utan
endast en regulativ betydelse för menniskan, emedan det innehåller
de högsta principerua för hennes erfarenhets och hennes kunskaps
systematisering.
Enligt Kant gifves det lika många slag af ideer, som det med
afseende på öfversatsens relation finnes slag af slutledningar. Genom
den kategoriska slutledningen leder inan sig till ett subjekt, själen,
som icke i sin ordning är predikat till ett annat subjekt, eller till en
substans, hos hvilken allt annat är accidens. Sedan använder man
kategorier på själen och får en skenvetenskap, den rationella
psykologien. Då själen har alla predikatet-, så har hon äfven
existensens predikat och är följaktligen konkret eller verklig. Men detta
är, söker Kant visa, paralogism, emedan man tager vara eller
existens i en dubbel mening. Själen, sjelfmedvetandet eller jaget
existerar endast för tanken eller har endast logiska eller tänkta
predikatet men icke empiriska eller reella, hvilket innebär relation till
sinnena eller verklighet i rum och tid. Förnuftet har följaktligen
här öfverskridit erfarenhetens gränser, emedan det har öfverflyttat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
