Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
57
öfvergå till verklighet. Såsom förmåga är följaktligen äfven det
förnuftiga medvetandet eller den förnuftige anden subjekt för en
utveckling, på samma sätt som den sinlige anden, och äfven denna
utveckling förutsätter ett potentielt innehåll och potentiella former,
som utvecklas, ehuru både innehållet och formerna här äro af annan
art än de sinliga, emedan de innebära den omedelbara närvaron hos
menniskan af sjelfva väsendet.
Äfven det förnuftiga har potentialitet, ehuru icke i sig sjelft,
utan endast för ett ändligt väsen såsom menniskan, emedan hon väl
förnimmer det med den grad af fullkomlighet, att det framstår för
henne såsom artskildt från det sinliga, men likväl uppfattar det i
former, som äro ändliga. Dessa former äro känsla och föreställning.
Menniskan har faktiskt känslor, som äro förnuftiga och skilja sig
från sinliga känslor, hvilkas bela innehåll är likartadt med tingens.
Och när den förnuftiga känslans innehåll fixeras och objektiveras,
så antager det föreställningens form. Dessa former äro ändliga,
e-medan de äro dunkla och växlande. Men menniskan är dock
medveten deraf, att innehållet såsom oändligt eller guddomligt är höjdt
öfver de ändliga former, i hvilka det här förnimmes. I dessa
ina-deqvata och ofullkomliga former måste menniskan först fatta det
osinliga, innan hon slutligen kan fatta det under adeqvat form,
begreppets eller ideens. Det fönuftiga medvetandet framträder
sålunda, på samma sätt som det sinliga medvetandet, under lägre och
högre grader af aktualitet; men detta har Kant, som icke hade en
teleologisk uppfattning af menniskan, förbisett. Det osinliga är först
så inhöljdt och undanskymdt af det sinliga, att det i ingen grad
framträder märkbart för menniskan. Det enda innehåll, som på
denna ståndpunkt är aktuelt och skönjbart för henne, är det sinliga,
under det att det osinliga är potentielt, och derför föreställes vara
för hennes väsen yttre och främmande. Hon föreställer sig, att
ingenting annat och mer innehålles hos henne än det, som hon
aktuelt hos sig förnimmer och som här endast är sinligt. Ett sådant
föreställningssätt föreföll naturligt äfven för Kant, som icke hade
något medvetande af det potentiella och af dess möjlighet af
utveckling. Men då hos menniskan framträda förnimmelser och
bestämningar, som äro af annan art än de sinliga, så finner hon sig vara
bestämd äfven af det osinliga. Man kan icke förklara tillvaron hos
menniskan af bestämningar, som äro af annan art än de sinliga, om
man icke erkänner ett osinligt innehåll hos henne. Så hade, för att
genom ett exempel belysa detta, de engelske moralfilosoferne före
Kant antagit, att menniskan hade en annan natur än den sinliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
