Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
77
vetenskap, som eger sammanhang äfven med en möjlig teoretisk
filosofi, emedan både den teoretiska och den praktiska filosofien
måste handla om ett och samma väsen, endast betraktadt i olika
afseenden, nemligen i det ena fallet såsom bestämmande menniskans
teoretiska förmåga, hennes förstånd, hennes vetande, och i det andra
fallet såsom bestämmande hennes praktiska förmåga, hennes vilja,
hennes handlande.
Men äfven i Kants felaktiga antagande, att det osinliga icke
kan vara föremål för vetande och vetenskap utan endast är
tillgängligt för oss i praktiskt afseende eller såsom föremål för erfarenhet
och tro, döljer sig en sanning af stor vigt och betydelse. Vi se
nemligen häri den sanningen, att det är i praktiskt afseende, som
det osinliga först och omedelbart framträder och yttrar sig för
menniskan och då såsom praktisk bestämniugsgrund eller lag eller
såsom ställande absoluta fordringar på vår vilja. Och emedan det är
i praktiskt afseende, som det osinliga först och omedelbart
framträder, så är det en pligt för menniskan jemväl-att tro på det
förnuftiga och på det, som förutsättes för det praktiska lifvets intressen,
äfven om inan i teoretiskt afseende ännu icke kan begripa detta och
göra det fattligt för sitt förstånd. Men ehuru det endast är under
förutsättning af och i sammanhang med praktiska intressen, som det
förnuftiga blir märkbart för menniskan, så kan det dock bringas till
klarhet äfven i teoretiskt afseende och utvecklas till vetande eller
begrepp. Och detta blifver tydligt, oin man tager i betraktande de
grunder, som vi dels här ofvan och dels i den föregående
afdelningen af förevarande arbete hafva framstält efter Boström.
För att än ytterligare påvisa, huru den boströmska filosofien
förhåller sig till den kantiska i det afseende, som är i fråga, och för att
i sammanhang dermed ådagalägga, att de svårigheter, utom de redan
angifna, vid hvilka Kant stannade, erhålla en tillfredsställande
lösning, om man utgår frän den insats i filosofien, som har blifvit gjord
genom Boström, skola vi först taga i betraktande de allmänna
bestämningar eller attributer, som på grund af sedlighetens allmänna
begrepp tillkomma henne och sedan visa, att dessa bestämningar
icke erhålla en fullständig förklaring med fasthållande af Kants
ståndpunkt och förutsättningar, utan att de förutsätta en högre
verldsåsigt. De allmänna bestämningar, som tillkomma sedligheten på
grund af hennes definition, äro, att sedligheten är en teleologisk
verksamhet eller utveckling, som är afsigtlig och fri, bestämd af
förnuftet och som till sitt material har sinligheten. Då dessa bestämningar
redan äro inom vetenskapen uppvisade och utredda, så behöfva vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
