- Project Runeberg -  Om den Boströmska filosofiens förhållande till den Kantiska /
90

(1882) Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90 Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.

Kant har strängare än sina föregångare sökt skilja mellen
sedligheten och rätten. Sedeläran handlar 0111 dygdepligter, pligter, som
grunda sig på sedlig sinnesförfattning, under det att rättsläran
handlar om rättspligter, handlingar, som icke nödvändigt äro förenade
med pligtenlig sinnesstämning. Eller: sedeläran handlar om
handlingar, hvilkas motiv är sedelagen, under det att rättsläran endast
handlar om yttre, i sinneverlden framträdande handlingar, hvilka
icke lägga hinder i vägen för någon annans verksamhet för sitt
sedliga ändamål, utan afseende på om dessa handlingar äro företagna i
sedlig anda och sinnesförfattning eller af andra, äfven moraliskt
klandervärda motiver.

Men att denna Kants distinktion mellan sedeläran och
rätts-läran är otillfredsställande visar sig genast, om man tager i
betraktande, att den lag, som Kant lägger till grund för rättspligterna,
icke är någon annan än den etiska eller ett moment af denna, af
hvilken den sålunda skall vinna sin förklaring. Enligt Kant finnes
det egentligen icke mer än en praktisk förnuftslag, nemligen den
etiska, ehuru denna lag kan tillämpas på tvänne olika områden eller
leder till tvänne lagstiftningar, nemligen lagstiftningen för den inre
och för den yttre friheten. Kant intager sålunda samnia ståndpunkt
inom rättsläran, som de moderna naturrättslärarne, ehuru han genom
sin rationella ståndpunkt inom sedeläran står högre än dessa. Denna
riktning hade gjort till sin uppgift att förklara det juridiska,
juridiska rättigheter och juridiska pligter samt hela den offentliga
verksamheten, ur menniskan eller ur den privata personligheten. Natur
rättslärarnes allmänna förfaringssätt består nu deri, att de taga
na-turrättslärans princip från menniskan, men att de, sedan de genom
analys af menniskan ha funnit vetenskapens princip, vända sig till
staten och utveckla rättslärans öfriga innehåll med afseende på
förhållanden, som finnas inom honom. Men rättsläran kan icke mer än
någon annan vetenskap taga principen från ett område och det
öfriga innehållet från ett annat, utan måste nödvändigt utveckla hela
sitt innehåll genom analys af ett och samma väsen, nemligen staten.
Men enligt naturrättslärarne och Kant är icke staten ett egentligt
väsen utan endast det förhållande, i hvilket enskilda personer stå
till hvarandra, på grund af aftal enligt de förra, på grund af
juridisk lagstiftning enligt den senare. Men har icke staten blifvit
uppfattad såsom ett egentligt väsen, så blifva icke heller de öfriga
samhällena uppfattade såsom egentliga väsenden. Kant intager följaktligen
en oorganisk, mekanisk eller sensualistisk ståndpunkt inom
samhällsläran. De enskilda individerna äro ursprungligen utan enhet och sam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehboskant/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free