Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
ock den religiösa förbindelsen är det i vår andliga erfarenhet
omedelbart gifna faktum, från hvilket uian utgår för att vinna kunskap
om Gud såsom religionen eller såsom högsta lag och högsta ändamål
i praktisk mening, så handlar dock icke den filosofiska religionsläran
om menniskans verksamhet för att uppfylla denna förbindelse och
de särskilda momenter, som hon innehåller, emedan allt. som är
moment af menniskans egen sjelfverksamhet, hör till sedeläran, utan
religionsläran handlar omedelbart om religionen eller Gud såsom
verksam för att gifva rätt ledning och rätt fulländning åt de ändliga
väsendenas, menniskans och samhällets, fria utveckling. Eller:
religionsläran handlar om hvad Gud sjelf såsom helig ande eller såsom
monark, försyn och saliggörare å sin sida gör för de ändliga
personernas fria utveckling.
Då Gud här betraktas såsom monark, så äro de ändliga
personerna hans undersåtar eller medlemmar af hans rike, det
guddomliga riket. Såsom medlemmar af Gu is rike verka de ändliga
personerna icke endast såsom organer för sina egna väsenden, utan de
äro och verka jemväl såsom organer för religionen eller Gud, hvars
vilja de utföra. Äfven Kant har i sin religionslära höjt sig till
tanken om ett Guds rike, som bör upprättas på jorden, och härmed har
han gått utöfver sin egen ståndpunkt. På Kants ståndpunkt kunde
nemligen endast finnas ett konkret, som var sinligt, och ett förnuftigt,
som var abstrakt eller endast en form. Men i Kants lära 0111 det
godas slutliga seger öfver det onda och 0111 upprättandet af ett Guds
rike på jorden tränger sig ett tredje fram, som är konkret utan att
vara sinligt och som är förnuftigt utan att vara abstrakt form. Här
har således framträdt det konkret förnuftiga, hos hvilket form och
innehåll höra till saminans till ett helt. Hade Kant närmare
reflekterat på betydelsen af sin lära 0111 Guds rike och dess tillkomst till
verlden eller till och med endast derpå, att det förnuftiga är en
ovilkorligt förbindande lag för menniskan, så skulle ban hafva blifvit
förd till den insigt, att det förnuftiga icke endast kan vara en
abstrakt form, utan att det måste vara en fullt bestämd verklighet,
hos hvilken form och innehåll ursprungligeu höra till sammans såsom
ett helt. Han skulle då äfven hafva blifvit förd till den insigt, att
det fullständigt goda, bonum consumniatum, icke kan innebära den
sinliga lycksalighetens upptagande såsom innehåll i det menskliga
förnuftets form, utan att det innebär menniskans aktuella
bestämdhet af Gud och medlemmarne i Guds rike. Men läran om det
konkret förnuftiga eller Guds rike var hos Kant endast något, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
