Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så öfvergår det från möjlighet till verklighet eller från
lägre grad till högre. Den efterföjjande och högre graden
är då ändamål i förhållande till den föregående och lägre,
men vi finna här icke ett ändamål såsom det yttersta och
högsta. Hvarje grad måste nemligen för att vara fnllt
bestämd både uppåt och nedåt vara begränsad af en annan
grad derutom i oändlighet. Vi finna således här hvarken
en högsta grad eller en lägsta; detta innebär tvärtom en
motsägelse. Vi komma här icke till något, som är blott
verklighet, det är dérjemte i något afseende äfven möjlighet.
Och likaså komma vi icke heller, om vi gå nedåt, till ett,
som är blott möjlighet, det är deijemte i något afseende
äfven verklighet, ty de förutsätta hvarandra. Det visar sig
nu äfven, att vi här icke heller komma till ett helt eller,
från mera reel synpunkt uttryckt, till individualitet. Vi
hafva visserligen sett, att det ligger i lifvets begrepp att vara
ett system, men då det har bestämningen utveckling,
hvil-ken sker genom grader, så blir derigenom sammanhanget
inskränkt. Då man således på denna ståndpunkt icke kan
uppvisa en verklighet, som har annan form för
sammanhanget än subordination med afseende på grader, så
uppfyllas icke fordringarna för det praktiska lifvet, ty ett helt
eller ett individ kan icke vara konstitueradt genom
grader, då dessa icke hafva någon gräns och då de, äfven om
vi frånse detta, icke heller inom sig ega motsägelsefritt
sammanhang. Såvida ett väsende skall hafva ett
ändamål, måste det tydligen vara ett inom sig slutet helt eller
ett individ, ty ändamålet måste nödvändigt vara det hela
eller det verksamma väsendets i och för sig konstanta och
totala bestämdhet. Men man kan här icke uppvisa en
verklighet, soiu icke har tiden till sin form, och då icke
heller en verklighet, som kan vara ändamål, ty ändamålet
eller orsaken får icke vara bestämd af tiden, ehuru
verkningarna blifva det. Allt, som ingår i tiden eller
utvecklingen, får nemligen ett högre öfver sig, till hvilket det
tenderar — i oändlighet. Den brist, vi här finna, kan
nu äfven uttryckas så, att man icke heller här uppvisat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
