Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veriden såsom ett helt vara ändlig och ofullkomlig, så innebär detta,
att hon är bestämd af en absolut verklighet, i jemförelse med hvilken
hon finner sig sjelf och allt, som omedelbart bestämmer henne, blifva
en relativ motsats. Det är medvetandet af denna motsats, som i
första hand drifver menniskan att söka fatta i sin renhet och sanning
den.verld eller verklighet, på hvilken det omedelbart gifna hänvisar.
Men den ursprungliga förutsättningen för filosofi och filosofiskt intresse
är dock denna motsats icke. Det är hvarken den tillfälliga och
motsägande veriden eller den disharmoni, hon hos menniskan väcker, eller
det behof, hon gör känbart, som utgöra den direkta grunden till
men-niskans filosofi. De äro endast de subjektiva och objektiva vilkoren
och anledningarna till hennes filosofi, men den positiva förutsättningen
och grunden till denna måste sökas djupare och är den rena och
fullkomliga verkligheten sjelf såsom bestämmande menniskan och såsom
verksam hos henne; ty vore icke hon till sitt innersta väsen
fullkomlig och innehölles icke hos henne det fullkomliga såsom sådant, så
vore filosofi för henne icke möjlig och icke heller det medvetandet, att
veriden såsom ett helt är ändlig och inskränkt, ty hon hade då intet
mått för hvad som vore sann eller falsk verklighet. Ja, äfven den
känsla af disharmoni, som menniskan nu erfar vid betraktelsen af den
ändliga verldens relativitet, i synnerhet af hennes vexling och
förgängelse och hennes deraf förorsakade behof af den verklighet, som är fri
från denna brist, ett behof, som hon icke mägtar undertrycka, skulle
icke finnas till eller vara möjliga för henne, såvida icke det oändliga
vore hos henne närvarande, ty ytterst af dettas närvaro äro dessa
känslor verkningar och följder.
Det är framhållet, att redan vårt medvetande af verldens
ändlighet och relativitet samt vårt behof och intresse att gå utöfver det
ändliga till en verklighet af annan art, som är absolut, förutsätter att
denna verklighet sjelf under någon form är till för menniskan och
innehålles i hennes erfarenhet. Allt, som är föremål för men niskans
intresse, måste nemligen falla inom hennes erfarenhets område och till
och med på något sätt vara för henne bekant eller kändt, ty i annat
fall är behofvet och intresset icke möjligt eller tänkbart. Men
innehålles sålunda den absoluta och sanna verkligheten i vår erfarenhet,
så måste det också vara för menniskan möjligt, att genom reflexionens
hjelp vinna ett klart medvetande om henne, så att hon i sina
bestämningar kan urskiljas från hvarje relativ och osann verklighet. Ty
allt, hvad som kan erfaras så, att det väcker konstant intresse, kan
också blifva föremål för sjelfmedvetet förnimmande. Hvilken är alltså
den i vår erfarenhet gifna verklighet, som är sjelfständig eller sann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
