Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enstämmer eller är identiskt med subjektet och dess bestämningar.
Vidare kan subjektet såsom vilja bestämma, beherrska och förändra det
yttre till harmoni med sig och de bestämningar hos objektet, som
blifva viljans tillhörighet, äro med henne likartade. Viljan är vidare
icke god derigenom, att hon öfverensstämmer med eller lefver i det
yttre, som är objekt, utan det yttre och objektiva är godt och
ändamålsenligt, om det öfverensstämmer med viljan, upptages i henne eller
blifver i henne en bestämning. Den konklusion vi häraf draga är, att
det yttre och objektiva, som är subjektets material och som således
kan blifva delaktigt af dess lif, är ursprungligen sjelft subjekt och att
motsättningen inom verkligheten endast är skenbar.
Att det inskränkande icke är objekt framgår äfven deraf, att de
så kallade objekten faktiskt äro till för oss, stå i förhållande till vårt
medvetande eller bestämma detsamma. Men detta vill säga att de äro
dess bestämningar eller förnimmelser. Anden sammanfattar nemligen
många förnimmelser, tilläggande vissa såsom bestämningar till andra,
och underordnar dem fattade såsom ett helt för sig under en generel
bild samt slutligen under begrepp, hvarigenom de blifva
kunskapsföre-mål och deras för subjektet aktuela bestämningar kunskaper. Men
denna totalitet af förnimmelser måste innehålla ett verkligt eller vara
förnimmelser om ett verkligt. Det verkliga åter, hafva vi sett, är
sjelfmedvetet eller personligt väsen, eller hvaije bestämning hos ett
subjekt är såsom verklig sjelf subjekt, och eljest kunde hon ej bestämma
detsamma. Objekten eller tingen visa således på subjekt, som
bestämma menniskan, och i dessa hafva vi att söka grunden till den
nämnda inskränkningen. Att tingen till sitt egentliga väsen äro
subjekt kan icke bestridas. De stå nemligen i förhållande till menniskans
ande. Detta är faktiskt. Men lederna i hvarje förhållande måste
enligt förståndets fordringar hafva ett gemensamt och identiskt. Så
äfven membra i detta förhållande. Egde hiatus rum mellan vårt
medvetande och tingen, så stode dessa båda icke i något förhållande
till hvarandra, och de senare kunde följaktligen icke af anden
förnimmas eller af honom såsom vilja bestämmas och bearbetas. Det lika
och gemensamma mellan menskliga personligheten och tingen är lifvet
eller sjelfmedvetandet, som är enkelt. Detta ingår sålunda i hvaije
moment af tinget eller af fysiska universum, alldenstund hvarje
moment, som står i förhållande till menniskan, skall hafva något med
henne gemensamt. Men ingår lifvet i tingen och verlden samt i alla
hennes bestämningar, så är hon äfven i sin helhet lif. Det första,
som någonting är, är sålunda att det är lif, sjelfmedvetande eller
subjekt. Nu kan ingenting genom sig sjelft blifva sin egen motsats. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
