- Project Runeberg -  Om den praktiska filosofiens föremål religionen, sedligheten och rätten /
30

(1870) [MARC] Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samhällets skull eller för dess bestånd i vår verld. Men kan sålunda
samhället förpligta, så är det ett substantielt och personligt väsen.

För det andra fordras att pligtens grund är ett högre personligt
väseu än den tillvarande menniskan, som förpligtas, och ett sådant, i
hvilket hon ingår såsom lem och under hviiket hon sålunda kan
sub-ordinera. Denna fordran uppfylles äfven med afseende på menniskans
eget ursprungliga väsen, ty detta är högre än hennes vilja, som af
detsamma bestämmes och förpligtas. Nu är det faktiskt, att menniskan
förpligtas af samhället, ty de som konstituera sig till organ för
detsamma eller ställa sig i samhällsförhållande, erhålla derigenom nya och
högre förpligtelser, än de förut hade, och om detta förhållande för dem
upphör, så hafva de icke iner dessa pligter. Och hvarken ur
menniskans eget väsen eller ur religionen eller Gud äro de direkt förklarliga,
ty hvar och en, som har sitt eget förnuft för sig aktuelt, har icke
dessa förbindelser och icke heller den, som lefver ett religiöst lif eller
hvilkens vilja bestämmes och ledes af Gud, hvilket de deremot med
nödvändighet skulle hafva om de nämnda pligterna i dessa väsenden
hade sin direkta grund. Af de nämnda väsendena uppfordras menniskorna
till dessa pligter, endast såvida de stå i samhällsförhållande eller äro
verkliga ieiumar i samhället och under förutsättning af att de fordras
af dem. Då alltså samhällena förpligta, så äro de personliga väsenden
och högre personliga väsenden, till hvilka menniskan förhåller sig
såsom ledamoten till sin organism.

Samhällspligterna ställas på förnuftiga viljor, som stå i förhållande
till hvarandra och förutsätta noggrannare angifvet en kategoriskt
bjudande lag, som bestämmer dem alla och ordnar och reglerar deras
handlingar så, att de öfverensstämma och harmoniera. På grund af
lagen framträda nu handlingarna i en viss ordning och på ett visst
sätt, så att de blifva en sammanhängande serie och leda till
aktuali-sationen i och för oss af ett förnuftigt ändamål, samhällets. Men
lagen åter, som är norm för verksamhet, förutsätter ett personligt väsen,
hvars verkliga eller åtminstone möjliga lag han är, eller ett väsen, som
har att utveckla sig i och för oss och i vår verld, icke i och för sig
och i sin egen verld, efter denna lag. Detta personliga väsen är
samhället. Från pligterna alltså, som hafva faktisk verklighet, sluta vi
till den förnuftiga lagen och från lagen till den personlighet, som är
hans grund och som efter densamma är verksam.

Vi leda oss vidare till olika högre lagar och således äfven till
olika samhällen, derigenom att vi afse de olika systemen af pligter och
likaså de olika material i praktisk mening, på hvilka pligterna hafva
afseende. Vi hafva förut sett att dessa material, för så vidt nemjigen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehprakt/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free