Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhället, som gifver rättigheter, är ett sådant väsen. En rättighet
förutsätter nemligen tre hufvudmoment, en person eller vilja, som eger
och får utofva henne, en högre förnuftig vilja, fattad såsom praktisk
lag, som gifver rättigheten, ty det, som icke öfverensstämmer med en
förnuftig vilja, kan icke vara rätt, och slutligen andra personliga
väsenden, till hvilka rättssubjektet kommer i relation i det yttre och
livilka hafva motsvarande förbindelser eller rättspligter. Dessa trenne
moment ligga i rättighetens väsen. Tages detta i betraktande, så inses,
att en rättighet är ett verksamt eller föränderligt väsendes fria, yttre
verksamhet, såvida hon är uttryck af en högre förnuftig vilja och hos
andra personer i det yttre motsvaras af förbindelser, hvilka kallas
rättspligter. Det, som nu ingår i en rättighet och fordrar förklaring, är
för det första tillåtelsen att företaga verksamheten eller handlingen,
och då denna tillåtelse gifves samhällsmedlemmarna af samhället, så
måste det vara en förnuftig vilja eller ett personligt väsen. Vidare
ligger i rättigheten hennes auktorisation, såväl inför den person, som
är subjekt för henne, som ock inför andra personer, hvilka med
honom koexistera i det yttre, och hon förutsätter då ett i sig sjelft heligt
väsen eller en förnuftig vilja, ty endast en sådan kan gifva helgd åt
handlingar. Och slutligen ligger i rättigheten, att hon hos de nämnda
personerna, såsom vi sett, motsvaras af förbindelser eller rättspligter,
och förutsätter alltså ett personligt väsen, som förpligtar dessa att
icke störa utan respektera det, som för det berättigade subjektet är
tillåtet. Och då de förpligtade subjektens förbindelse svarar jemt emot
det berättigade subjektets tillåtelse, så finna vi deraf, att det är ett
och samma förnuft, som är grunden till dem båda. Detta är faktiskt
samhället, hvilket alltså är personligt.
Då det vidare faktiskt gifves tvenne slag af rättigheter, så måste
det också finnas tvenne slags samhällen, i hvilka de hafva sin grund.
Rättigheterna äro nemligen moraliska och juridiska. De förra
sammanfalla med moraliska pligter eller äro egentligen pligter, ehuru
betraktade från en annan synpunkt, nemligen såsom af samhället tillåtna
handlingar emot andra personer, som hafva en deremot svarande
skyldighet. Det berättigade subjektet får här icke af samhället
befogenhet eller rätt till något, hvartill det icke också uppfordras eller har
förbindelse. Tillåtelsen och förbindelsen hafva sålunda här lika stor
sfer eller sammanfalla. Dessa rättigheters grund är nu det privata
samhället. Och afser man de olika system af moraliska rättigheter,
som äro faktiskt gifna, och hvilka hafva afseende på olika sinliga
moment såsom material, så leder man sig till olika privata samhällen,
som förutsättas såsom deras grunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
