Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medvetande eller det onda sjelft, som föranleder oss att söka det goda
eller som hos oss först väcker behof af detsamma. Utan det onda
knnde vi alltså icke hafva någon erfarenhet af det goda och sålunda
icke heller möjligheten af en vetenskap om detsamma eller praktisk
filosofi. Vi sågo i början af vår uppsats, att det är den motsägande
och osanna verkligheten, som föranleder oss att söka den sanna. Och
hela vår föregående undersökning har visat, att denna verklighet är de
personliga väsendena, och att af dessa den relativa verkligheten är
företeelse. På samma sätt är nu i praktiskt afseende det onda en
anledning för menniskan att söka det goda, som den praktiska
filosofien afhandlär, och hvilket är samma personliga väsenden, ehuru fråu
en annan synpunkt betraktade. Men om ock det onda föranleder
sökandet af det goda, så är det dock icke dess ursprungliga grund.
Det goda sjelft måste tvärtom i begreppet tänkas föregå det onda och
till och med vara den principíela förutsättningen för dess möjlighet.
Vore sålunda icke menniskan till sitt egentliga väsen ursprungligen
god och innehöiles icke hos henne det goda såsom blott sådant, så
kunde hon icke erfara något såsom ondt. Det onda är sålunda en
relativ negation af det goda, som alltså förutsättes. Det onda
uppstår för oss derigenom, att det goda, som är vårt ursprungliga
innehåll och som tenderar till aktualitet, möter hinder, hämmas eller
ned-sättes. Häraf den disharmoni i vårt inre väsen, vi kalla det onda.
Men om ock det goda i och för sig är ursprungligare i begreppet än
det onda, så kan dock det seuare först i tiden af oss aktuelt erfaras
, och då också blifva en drifkraft till det goda.
Det är nu tydligt, att vi genom att utgå från de olika former af
det moraliskt onda i vidsträckt mening, som i vår erfarenhet äro
gifna, kunna leda oss till de motsvarande formerna af det förnuftigt
goda. Vi hafva nyss sett, att det onda i allmänhet förutsätter och
hänvisar på det goda. Men häraf följer, att, om det gifves olika
arter af det onda, hvar och en äfven af dessa förutsätter en
motsvarande form af det goda. Det, som i allmänhet gäller om det onda,
måste nemligen gälla om hvar och en af dess former eller species.
Att det ouda hänvisar på det goda, är tydligt. Det onda är nemligen
en form af lif, som är ond derigenom, att han ställd i förhållande till
en annan möjlig form, som är god, mot deuna utgör en motsats, som
är förvållad genom frihet. Det onda är sålunda en med frihet
aktualiserad bestämdhet af lif, som är den partiela negationen af en högre
form af lif, tänkt såsom det goda, och hvilken äfven utgör en
hämning eller ett hinder för detta. Hvilka äro alltså de olika slagen af
det onda, och hvilka äro vidare de olika former af det goda, genom
relationen till hvilka de förra blifva ett ondt eller hvilkas aktualitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
