Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillhörde kommissariatet. Munterheten på vägen var
ganska otvungen. Vid besöket i bruket sade en af flickorna
i mitt öra, att E. oupphörligt följde mig med ögonen;
jag ville ej veta derom, och fäste ingen uppmärksamhet
dervid. När man sedan började allvarsamt bry
mig och jag ej kunde undgå att tänka på saken, fann
jag det alldeles otroligt, att denne unge förmögne adelsman
, utmärkt för kunskaper och högt värderad af både
förmän och kamrater, skulle vilja liafva mig till hustru,
ringa, fattig, okunnig som jag var i allt (utom dans),
och alls icke vacker. Jag ansåg derför ganska troligt,
att den uppmärksamhet han visade mig endast kom af
den artighet han såsom en belefvad man ansåg sig skyldig
sitt värdfolks fosterdotter. Sedan hände några gånger
att han kom och bjöd mig ut på åkning i släde ensam;
äfven sådant var ingenting ovanligt. Då satt han långa
stunder tyst och tankfull, som det syntes, vid min sida.
Men just under denna tystnad började jag blifva rädd
att höra något som jag ej kunde eller ville besvara.
Derför, om och när han började tala så att det syntes
kunna få en vändning åt mig sjelf, förstod jag nästan
instinktmässigt att afböja det och inleda något likgiltigt
ämne. Och så blefvo vi snart åter stumma.
”Mot slutet af Februari började jag att tillsammans
med några andra flickor läsa till Nattvarden för en
Rektor vid Trivialskolan som var en af flickornas morbror.
Denna flickas moder, en utmärkt hygglig och väl
ansedd borgarenka, höll privat spisning för några af
kommissariatets förnämsta ledamöter, som icke tyckte om
att äta på värdshus. Bland dessa var så väl E. som den
Generalintendent han så högt värderade. Den nämda
enkefrun hade en liten öfvervåning som stod obegagnad.
Uti ett rum af denna samlades vi flickor att gemensamt
öfva vår katekesläsning vissa förmiddagstimmar
i veckan. Då träffades aldrig dessa herrar, men de hade
fått veta om våra möten, och det hände ett par gånger
att E. kom just som jag skulle gå, och erbjöd sig att
göra sällskap, så att jag skulle slippa gå ensam på gatan.
Han tog alltid afsked vid husets port. Ett sådant sällskap
betydde ingenting i denna stad, der umgängeslifvet
var i flere delar temligen fritt, till ingen skada
fiir den som sjelf ville vara på sin vakt, men kanske
till mycken för andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
