Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslut att författa något som kunde sedan passa tillI ett
kapitel i min påbegynta bok, — och så skref jag ”Prostinnans
flickskola”, skickade manuskriptet till lektorn
och föreslog att, om han var dermed nojd, han skulle
låta trycka och utprångla det lilla häftet såsom honom
bäst syntes. Detta lyckades så väl, att icke allenast
han gaf sitt bifall och boken blef tryckt, utan afven
flere prostinnor sökte följa planen, i den mån deras
omständigheter medgåfvo. Sedan fick lektorn förtroende
af huru berättelsen skulle tillhöra en bok, och skref
då på begäran det brefvet i skildringarne som följer
kapitlet om Prostinnans flickskola. Du finner båda i
boken sid. 191 — 228. Det dröjde dock| innan denna
var färdig, och när det omsider kom så långt, blef mycken
villrådighet om sättet för dess utgifvande.” — Manuskriptet
skickades till Fredrika Bremer med begäran om
hennes yttrande deröfver, och hon bar det till en förläggare
som öfvertog det; detta var hennes vitsord.[1]) Boken
trycktes 1845 och blef allestädes synnerligen välvilligt
upptagen. Endfst en Upsalatidning hade anmärkningar
som ansågos behöfva någon upplysning, och detta jemte
nya anledningar till nya ”skildringar” blef anledning till
författanda op.li uterifvande af ännu en del, hvilken trycktes
1846. Fru E. säger vidare:
"Sedan denna min första och sista roman blitvit bekant
och författarinnan gissad, fick jag ett långt bref
från den berömda romanförfattarinnan friherrinnan Knorring,
med hvilken jag var personligen bekant. Hon skref
och tackade mig för det goda hon trodde sig hafva hamtat
och lärt af detta arbete, samt slutade med ett yttrande,
att hvarje författare dock har något drag hvaruti
dess starkaste sida framstår. Hos mig hade hon funnit
detta vara isynnerhet hvad som angick barndomen, och
att ”önskligt vore, om den usla barnliteratur, som lasstals
utbjudes vid Jultiden, kunde utträngas af något bättre.”
Hon hade tyckt, att hvad jag om barnen skrifvit
bar tydligt vittne om vana att med sådana umgås, o. s. v.
”Och detta råd tog jag emot med nöje. Tidigt
hade jag sjelf blifvit mor, och än tidigare studerat om
barnuppfostran, som jag ansåg för qvinnans vigtigaste
kall. Kunde jag göra något för detta, som låg mig sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
