Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min önskan att framdeles utgifva något större, något i
samma vUg för fullvästa. Och för hvad som i barnpostillan
tycktes vara för mycket för de små tröstade jag
mig med tanken, att Guds barn Uro af alla åldrar. Jag
fick ock sedan flere tillfällen att höra stort folk berömma
dessa betraktelser. Något märkvärdigt var, att när
första häftet kommit ut, blef det med ett mig öfverraskande
beröm omtaladt i Upsala Litteraturtidning. Men
sedan författaren af den artikeln utsagt som ett slutord
om dessa betraktelser: ”de äro rätt älskeliga” —• tillägger
han: vi skola likväl förbehålla oss ett slutomdöme
när följande häften utkommit, ty det vill synas som vore
deras innehåll gruudadt på Swedenborgska läror.” — Men
löftet att återkomma till de små betraktelserna uppfylldes
aldrig, så vidt jag vet. — Af ”Läsning för Barn” utkom
N:o 5, och blef den sista. Dess titel var: ”Tvillingarne,
eller Föreningen; ämnet: Esau och Jakob.” Dessa barnböcker
fingo visst ingen strykande afgång, och det samma
torde böra sägas om alla mina arbeten, ehuru somliga
på dem satte mera värde än jag någonsin vågat önska
eller hoppas.
”Sedan ”Tvillingarne” kommit ut, fick jag bref från
en vän i Göteborg, som önskade att jag skulle utgifva
en tidskrift med titel Barnvännen; och Ufven det rådet
följdes. D:r Fjellstedt hade tagit i kommission att skaffa
mig en hop utvalda barnböcker från Tyskland, och ur
dessa öfversattes åtskilligt till ”Barnvännen”. Af denna
utkom N:o 1 i September 1849, och sedan qvartalsvis
tills det blef en årgång. Denna hade jag sjelf förlagt,
men kunde och kan ej ännu sköta sådana affärer, hvarför
de ej heller burit sig. Derför hopsmälte Barnvännen
till ett liäfte för två år, 1851 och 1852, och detta öfvertogs
af P. A. Huldberg, som styrde vackert ut det. Till
detta hade jag fått åtskillig hjelp i bunden stil; och det
blef, så vidt jag kan minnas, mitt sista särskildt för
barn afsedda arbete. Men 1851 lät jag trycka en ganska
liten skrift för ett ändamål som har sin egen lilla
historia, kanske nyttig att känna för dem som, när de
till insamling för större behof icke kunna gifva mycket,
ej ha mod eller ödmjukhet nog att gifva litet.
”Jag hade några år förut fått vara med om stiftandet
af en fruntimmersförening i Lund, liknande den i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
