Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om 1600-talets talspråk och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi börja med några fall, som — åtminstone från det nsv.
skriftspråkets synpunkt — kunna sammanfattas under rubriken
stafvelsesynkopering.
En vanlig form är t. ex. plä för pläga eller plägar.
I Brascks FP s. 29 säger junker Acolastus till sin dräng:
War ey, som tu plä wara, seen, s. 43 monsieur Beranger: Tree
ricksdaler jagh taga plä (rim: dät) s. 47 återigen Acolastus:
Jagh plä gerna om morgonen sofwa, och ib. doktor Sporck:
Hundrade rijksdaler at gifwa, Plä de som wilia perfect blifwa.
Jfr vidare Caiphas hos Brasck Ap. g. s. 115 3 pers. sg., Petrus
hos Brasck MGV s. 253 i samma person o. s. v.[1] När
personer af ringare stånd tala, förekomma ofta samma former[2].
Hit böra väl snarast räknas Pickelhering i Disa 1687, s. 38
(3 p. sg.) och Putzdrummel s. 74 (3 p. sg.), hvilken senare dock
— intressant nog — öfvergår till plägar, då han s. 81 skall
parodiera det fina språket: O du Delicate Hackebräde, hwar uppå
man stora stångkorfwar hacka plägar.
Öfvergången af plägha(r) till plä beror därpå, att ordet
oftast uppträdde i relativt oaccentuerad ställning framför annat
verb. Accentförlusten, resp. accentlösheten har äfven
åstadkommit r-bortfallet, se nedan. Jag kan icke påminna mig, att
jag i den litteratur, som här behandlas, en enda gång anträffat
en form plär förrän i Börks Darius (s. 29), däremot pläger (t. ex.
Messenius s. 18).
På samma sätt som plä af pläga kan äfven ta af taga
förklaras, ehuru man här äfven kan tänka på en analogisk
ombildning med pret. tog som utgångspunkt efter mönstret af fsv.
sla — slogh o. d. [3] Taas för tagas (inf.) har jag antecknat från
Prytz G. I s. 4, imp. taa från Brasck FP s. 58, inf. taa upp från
Disa 1687, s. 34. Hos Börk Dar. är inf. ta synnerligen vanlig.
Pres. ta(a)r förekommer t. ex. Brasck FP s. 59, Chronander Bel.
s. 113. Jfr Columbus (Noreen Col. s. x).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
