Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om 1600-talets talspråk och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föregående synes, i allmänhet 1600-talets senare hälft:
dessförinnan uppträda de blott sporadiskt, och en stor del äro
före denna tid alls icke belagda.
Särskildt synes mig 1680-talet i detta afseende vara en
viktig märkespunkt i det svenska talspråkets utvecklingshistoria.
Men äfven en hel del af de öfriga egenheter, som karakterisera
dettas senare skede, tyckas först då hafva fullständigt trängt
igenom. Enligt mitt förmenande bör alltså den yngre
nysvenskans talspråk icke såsom dess skrift- och högspråk räknas från
och med Dalin, utan lämpligen sättas tillbaka en 50 år i tiden,
till c. 1680. Det må i detta sammanhang omnämnas, att först
vid denna tid äfven du, dig o. s. v. har segrat öfver tu, tig,
och att nu äfven tilltalsordet Ni uppträder.
En annan stafvelsesynkope, som äfven i detta sammanhang
må anföras, äro gran’stru ’grannhustru’ (Moræus Vit. s. 469),
hvilken form tydligen också uteslutande tillhört talspråket.
Vi öfvergå nu till att redogöra för de viktigaste fall af
konsonantbortfall, som tyckas utmärka 1600-talets talspråk.
Karakteristiskt för denna tid är försvinnandet af äldre dh, ð
i slutljud, hvilket sannolikt beror på en ljudlag, som varit
verksam under det föregående århundradet. Ännu i Holofernes och
Judit (c. 1599) saknas dock belägg för detta bortfall.
Exempel, hufvudsakligen hämtade från Messenius, äro:
bröö, bröö skiffua (Mess. s. 8) jämte Brödh ib. (här är det
dock bondfolk, som talar), dö(ö) (s. 13, 24, 60) ’död’, glö
(s. 20 m. fl.) ’glöd’, beskee (s. 25) ’besked’ (jfr beskie Kolmodin
Gen. Aeth. s. 294, beskee Lindschöld Hanselli 4: 126), strij
(Mess. s. 28) ’strid’, Mädelpa (s. 32), råå (s. 44, 45) i
betydelsen ’consilium’ [1], nöö (i all lust och nöö s. 49, 68) ’nöd’, Eders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
